Lägg upp den länken på din blogg eller annan form av hemsida också. Det bästa är om du använder ordet "självmord" i länktexten.
En annan sida som förtjänar att få uppmärkamhet är den här sidan, som tar upp hur det känns att förlora ett syskon. Eftersom jag själv vid ett tillfälle fått prata förstånd med en tjej som övervägde självmord, och hennes "huvudargument" var att hennes vänner och familj klarar sig bättre utan henne, behöver det uppenbarligen påpekas att man inte känner så när man förlorat en närstående, även om den närstående skulle vara socialt osmidig.
Och en dialog värd att citera i sammanhanget:
JONATHAN: Stop saying my name like we're friends! We're not friends! You all think I'm an idiot! A short idiot!
BUFFY: (matter-of-factly) I don't. I don't think about you much at all. Nobody here really does. Bugs you, doesn't it? You have all this pain, and all these feelings and nobody's really paying attention.
JONATHAN: You think I just want attention?
BUFFY: No. I think you're up in the clock tower with a high-powered rifle because you wanna blend in. Believe it or not, Jonathan, I understand about the pain.
JONATHAN: Oh right. Cuz the burden of being beautiful and athletic, that's a crippler.
BUFFY: You know what? I was wrong. You are an idiot. My life happens to, on occasion, suck beyond the telling of it. Sometimes more than I can handle. And it's not just mine. Every single person down there is ignoring your pain because they're too busy with their own. The beautiful ones. The popular ones. The guys that pick on you. Everyone. If you could hear what they were feeling. The loneliness. The confusion. It looks quiet down there. It's not. It's deafening.
Buffy
Läs även andra bloggares åsikter om självmord
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar