Beskrivningsbild

Beskrivningsbild
Kontakta mig på danielgiertz caspianandmiranda com

Sökning

Om du har hittat den här bloggen genom att googla och inte förstår varför du fick upp den här bloggen, så skriv det du sökte efter i sökrutan nedan, så hittar du det förmodligen.

Sök i den här bloggen

fredag 9 augusti 2013

Bör rödgröna ta stöd av SD?

Nils-Eric Hallström har skrivit en debattartikel om att alliansen inte bör ta emot stöd från SD för ett femte jobbskatteavdrag. Några synpunkter:

1) Om båda blocken ogillar SDs invandringspolitik, varför är det ett skäl att inte ta stöd från SD i helt andra frågor? Jag anser att det inte är det.

2) Vilka är det som tar stöd av SD egentligen? Alliansen är större än de rödgröna i riksdagen, och kan således få igenom sina motioner så länge inte SD stoppar dem. Det är de rödgröna som tar stöd av SD ibland för att stoppa alliansen, inte tvärtom. Om man nu inte ska ta stöd av SD, så borde de rödgröna ha sagt 2010 "eftersom vi är mindre än alliansen, så tänker vi kvitta ut 20 ledamöter i varje röstning, en för varje SD-ledamot, vi förutsätter att alliansen gör samma sak för oss om vi blir större än alliansen 2014".  Jag förespråkar inte det, men det är uppochnervända världen när någon påstår att det är alliansen som tar stöd av SD mot de rödgröna.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

tisdag 6 augusti 2013

Nakenhet

Varför har människor så starka känslor inför nakenhet, och måste man ha det? En berättelse som lär vara sann (men det är egentligen oväsentligt om den är det, då den under alla omständigheter inte är overklig) är att en mamma kör bil med sin treårige son. Det är rusningstrafik, dvs det är den tid då trafiken står alldeles stilla. I en cabriolet i mötande fil reser sig en ung kvinna och är alldeles naken. Treåringen utbrister "Mamma, såg du? Hon hade inget säkerhetsbälte!" Min poäng med detta är att visa på att vi inte är genetiskt kodade att bli upprörda, generade, tända eller något annat av att se nakenhet eller av att vara nakna inför andra. Detta är helt och hållet något vi lär oss av vår kultur, eller inte beroende på vilken kultur vi uppfostrats i. Oscar Wilde lär ha sagt att om människan vore tänkt att vara naken, hade hon fötts sådan. För att undvika missförstånd bör jag påpeka att människan däremot är genetiskt kodad att vilja ha sex. Även små barn onanerar utan att någon behöver lära dem det, och fysisk närhet är även det något som man vill ha redan som spädbarn. Vad jag menar är att man inte är genetiskt kodad att bli mer sugen på sex av att se människor nakna. Jag kan styrka det genom att påpeka att rent biologiskt finns det en eller kanske två orsaker för män att tända på kvinnors bröst, men att båda dessa orsaker är precis lika mycket orsaker för kvinnor att tända på männens bara överkroppar. Den främsta orsaken är att kvinnornas bröstvårtor är erogena och att det därför är skönt för en kvinna att man rör hennes bröstvårtor, men männens bröstvårtor är också erogena, så det här är ingen skillnad mellan könen. Man kan också argumentera att brösten är en biologisk olikhet gentemot hur männen själva ser ut, och att heterosexuella attraheras av olikheter, men olikheten är ju lika stor åt båda håll, och därför har kvinnorna i så fall ett lika starkt skäl att tända på mäns bara överkroppar. Män har således logiskt och biologiskt inte starkare skäl att reagera (positivt eller negativt) på kvinnors bröst, än vad kvinnor har att reagera på mäns bara överkroppar. Ändå anses det anmärkningsvärt om en kvinna har bar överkropp på en badstrand, medan det skulle anses vara betydligt mer anmärkningsvärt om en man på badstranden skulle sätta på sig något band som täcker bröstvårtorna, än om han har bar överkropp. Orsaken till skillnaden i hur exempelvis svenskar ser på mäns och kvinnors byster, är lika kulturell och lika lite biologisk som att araber anser att det är oanständigt om en kvinna visar ansiktet och håret, men självklart att en man kan och till och med bör göra det.




Människor som har kulturella och inlärda problem med nakenhet kan lätt bli av med dem (och jag återkommer senare till varför det är bra). Två exempel på detta:

Första gången jag kände att jag skulle kunna vara naken inför någon, var när en kille berättade för mig att vissa tycker att det inte är ett problem att vara nakna tillsammans, killar och tjejer, utan att de kan basta ihop, utan underkläder eller handdukar, eller badkläder. Jag tänkte att så kan man ju tänka, och ändrade inställning på nolltid. Hade en tjej frågat mig en halvtimme tidigare, om jag ville basta med henne, hade jag inte kunnat tänka mig det. Mina hinder var enbart inlärda. (http://www.krokimodell.se/hur.html 081214)


Ett av de första fenomen jag lade märke till i Brasilien var det minimala mått av kläder de infödda hade på sig (om de hade några alls). Jag märkte att jag rodnade när en kvinna kom till kyrkan utan skjorta. När jag rodnade och såg åt ett annat håll, trodde hon att jag hade något emot henne. En annan missionär sade att jag skulle komma att behöva släppa min blyghets tidigare hinder. Annars skulle jag inte kunna fungera effektivt som präst. Den kvällen bad jag att Gud skulle hjälpa mig att se skönheten hos de människor jag var utsänd att hjälpa, och inte generas av min nyfikenhet. Nästa dag upptäckte jag att jag kunde se byborna i ögonen och uppskatta dem såsom Gud skapat dem. Jag började inse att jag inte behövde generas av Guds majestät!(http://legacy.domai.com/news/2007/05may-18/index.html 161001 min översättning från engelskan)

Hur bör man som kristen se på nakenhet? Man skulle med hänvisning till Matt 5:28 kunna hävda att en kristen inte alls bör se personer av motsatt kön nakna (förutom sin lagvigda), i varje fall inte för att man tycker om att se någon naken. (Matt 5:28 säger att var och en som ser med begär på en kvinna redan har begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.) De som argumenterar så skulle ändå tycka att det är orimligt att säga att man inte får tycka att en person är snygg. Dessutom står det i Ester 2:7 "Den unga kvinnan var välskapt och mycket vacker". Uppenbarligen var det okej att den som skrivit boken tyckte så. Kan det vara så att intima kroppsdelar (bröst, stjärt, könsorgan) inte får ses? De flesta kristna i Sverige skulle inte hålla konsekvent på den principen heller. Kvinnor inom kyrkan kan ha en vid urringning. Man kan till och med snarare förväntas ha det, än avrådas från det, vid finare tillfällen. Även om det ses som sensuellt, så anses det inte vara en sexuell synd att ha det. Kan det vara så att det är fel när man visar könsorgan eller bröstvårtor? Det skulle nog många inom kyrkan säga är det rätta svaret, men det är inte bibliskt. Det finns starkt stöd i Bibeln att nakenhet är acceptabelt. Mika 1:8 säger "jag vill gå utblottad och naken". 1 Sam 19:24 säger att Saul tog av sig kläderna och profeterade, och blev liggande naken hela den dagen och den natten. Det står till och med "Då tog även han av sig kläderna och profeterade." Att de andra som profeterade var nakna, var tydligen så självklart att det inte behövde påpekas. I Jesaja 20:2 befaller Gud Jesaja att klä av sig naken bland folk. 2 Mos 22:26-27 säger att om man tar någons livklädnad i pant (svenska folkbibeln säger "mantel" men andra översättningar säger "livklädnad", vilket stämmer bättre med sammanhanget, då sammanhanget säger att den är det enda täcke han har, och med den skyler han sin kropp) så ska den återlämnas innan solnedgången så att han kan sova bekvämt. Att han ska vara naken bland folk under dagen, är tydligen varken synd eller fel på annat sätt. (Samtliga exempel på nakenhet är hämtade från http://www.naturist-christians.org/learn_suppscri.php 121125.) Sexuellt begär handlar om att önska att man får ha sex med personen i fråga, och det kan man göra oavsett hur mycket eller lite personen har på sig. Man kan beundra utan att begära. Matt 5:28 handlar om sinnets inställning, och därför bör man som kristen däremot inte titta på skildringar av sex eller ha fantasier om att ha sex med folk då det uppenbart går emot Matt 5:28.



Sund nakenhet kan fungera som en motkraft till osund nakenhet. Det har hänt mig mer än en gång att jag lånat någon kristen killkompis dator för att använda Internet, och upptäckt när jag börjat skriva URLen att datorn föreslagit adresser till grovt pornografiska sidor som denne varit inne på tidigare. En kristen psykolog berättar att han som psykolog ofta kommer i kontakt med kristna män som är porrberoende, att en pastor han konsulterat berättar att det vanligaste problemet bland män som söker upp honom för själavård, är pornografi, att en annan pastor nämnt pornografi i förbigående i en predikan och att ovanligt många män sökt förbön den kvällen, samt att en kvinna berättat att hon erbjudit bikt på en ungdomskonferens och att åtta av tio killar sökte själavård för porrmissbruk under den konferensen. Det är bland annat därför som jag har kommit att inse behovet av en motkraft (jag återkommer senare till varför pornografi är dåligt även ur en allmän synvinkel, och inte bara ur en kristen synvinkel).

Porren vill inte ha någon frigjordhet. I porren tjatas om tabu, skam, synd och hemligheter. Varför kallas annars en tidning för "Censur"? Varför kallar sig ett videoföretag eller en porrklubb "Tabu"? Varför visas så ofta nunnor, präster och sjuksköterskor? Och varför får man annars så ofta läsa om "hemliga sidor" och "det syndigaste du sett"? Porren bygger på dubbelmoralen, och en verklig sexuell frigörelse skulle vara rena dödsstöten för porrindustrin.(http://www.kvinnofronten.nu/patalom.htm 081214)


Och vad kommer för resten hända nu när allmänheten börjar inse att alla inte är heterosexuella? Oliver Gasch har sagt angående homosexuella i armén att "utan någon med homosexuell läggning närvarande, kan män och kvinnor klä av sig, sova, bada, och använda toaletten utan rädsla eller genans att bli betraktad som sexuella objekt" (Sex and Social Justice, sid 198, Martha C Nussbaum, min översättning). I Sverige har militären tack och lov gått åt motsatt håll, och låter män och kvinnor duscha tillsammans, oavsett sexuell läggning, men kommer detta att sprida sig till övriga samhället? Det enda logiska, som jag ser det, är att antingen homo- och bisexuella får egna bås i exempelvis simhallen, där de byter om och duschar (vilket innebär att det blir ett socialt krav på dem att de ska berätta att de är homo- eller bisexuella, det första de gör), eller att alla byter om och duschar i bås, eller att vi skippar tabut kring nakenhet, och att alla byter om tillsammans. Jag anser alltså att det sistnämnda alternativet är det bästa. Nussbaum anser också att män inom den amerikanska män i militären inte ser på nakna kvinnor "respektfullt eller personligt, utan på ett sätt som säger 'dig skulle jag vilja sätta på'"(Sex and Social Justice, sid 198, Martha C Nussbaum, min översättning), och därför är rädda att homosexuella ser dem på samma sätt. Den som har en sådan kvinnosyn eller sexualsyn, ser så på människor oavsett klädsel.

"Krokimodell? Det är väl när man är naken? Känns inte det jättekonstigt och utlämnande?" Den frågan har man fått ett antal gånger. Många som ställt den frågan, har varit lärare, eller blivande lärare (pga att jag umgås med många sådana.). En gång svarade jag en snygg 24-årig blivande gymnasielärarinna, som ställt mig den frågan: "Känns inte ditt yrke konstigt, i så fall. De tjejer som ser mig naken, är mentalt inställda på att se det som konstnärligt. Du däremot, är snygg, inte mycket äldre än dina elever, och står inför människor, som är i den åldern, då de upptäcker sin sexualitet. Vem av oss två tror du utsätter sig för flest människors sexuella fantasier genom jobbet?" (http://www.krokimodell.se/hur.html 081214)


Med risk för att upprepa mig så går gränsen för att bli objektifierad eller ens åtrådd eller ens beundrad, inte vid hur mycket eller lite man har på sig. Jag badade på nudiststrand några gånger i somras, och jag kan inte påstå att jag var oberörd av att se nakna kvinnor, men jag kan heller inte påstå att jag var sexuellt upphetsad eller kände för att ha sex med dem. Jag har också tagit uppdrag som krokimodell på möhippor, och där har tjejerna definitivt sett på mig just på ett "personligt och respektfullt sätt". Vid åtskilliga tillfällen har tjejerna som arrangerat möhippan bett om ursäkt på förhand och sagt att folk kan komma att vara fnissiga och sagt att jag ska säga till om de går för långt, men när de väl har börjat har de varit helt fokuserade på målandet, och även de gånger då enbart bruden målat, har även de andra varit till synes omedvetna om min nakenhet.




Andra skäl till att avdramatisera nakenheten är att badkläder har mer bakterier i sig än vad man har på huden, och därför tillåts inte badkläder i bastun i simhallen (i varje fall inte i Linköping). Om man därför inte avdramatiserar nakenheten, måste man därför avstå från att basta tillsammans oavsett kön, eller utsätta sig för det ohygieniska att använda badkläder. Dessutom kan våta baddräkter leda till infektioner, och man kommer naturen närmare när man är naken i naturen.

Så över till frågan om objektifiering och kvinnoförtryckande nakenhet och sexualitet. Hur förekommer den i pornografin och i det dagliga livet? Andrea Dworkin och Catharine MacKinnon anser enligt Martha C Nussbaum att motstånd mot objektifiering är feminismens hjärta, och att porr är en betydande del av objektifieringen. En sak som bör förklaras för svenska läsare är att ordet objektifiering inte har med objekt och predikat att göra, utan att "objekt" i det här fallet betyder "föremål" dvs något som inte har mänskliga känslor, och som således inte förtjänar respekt eller hänsyn.

Om någon slår en medmänniska reagerar du oftast. Det är ett naturligt medkännande. Men om någon sparkar en möbel reagerar du inte lika starkt. Tinget förväntas inte ha några känslor. Och när kvinnor förtingligas, när kvinnor framställs som att de inte är riktiga män-niskor, när kvinnor skildras som om de vill bli utsatta för våld och tvång, då börjar män se på kvinnor som några helt annorlunda. (http://www.kvinnofronten.nu/patalom.htm 081214)

Om man på detta sätt skiljer mellan åtrå och objektifiering, blir det lätt att se att objektifiering är något dåligt. Nussbaum anser att objektifiering kan ske på sju sätt;


1. Instrumentalism - att se en människa som ett redskap för sina egna syften.

*2. Att neka någon självständighet.

*3. Overksamhet - att se någon som passiv.

4. Utbytbarhet - att tycka att man kan byta ut en människa mot en annan likadan.

*5. Våldsbenägenhet mot personen ifråga.

*6. Ägande av personen ifråga.

*7. Att inte ta hänsyn till personens känslor.


Nussbaum frågar retoriskt om det räcker med att ett av ovanstående villkor uppfylls för att det ska kunna definieras som objektifiering, eller om det krävs en kombination av flera villkor. Hon väljer själv att inte svara på frågan, då hon tycker att det är oklart, men jag vill försöka mig på att svara på hennes fråga. De punkter som jag har markerat med asterisk är de som är förtryckande, och som därför är var för sig tillräckliga för att konstituera objektifiering. Punkt 1 och 4 är däremot något som inte i sig är förtryckande, utan tvärtom något som alla ibland gör och behöver göra. (Nu karikerar jag, men som elev ser jag åtminstone till viss del mina lärare som något som måste finnas för att jag ska få mina poäng, och jag ser kassörskan i butiken som objekt för att jag på ett lagligt sätt ska få min varor. Kassörskan och läraren ser mig som objekt för att de ska få sina pengar. Som elever ser vi varandra som objekt för att kursen ska genomföras, så att vi ska få våra poäng.) Objektifiering blir det bara om det leder till någon av de andra punkterna, vilket det ofta gör inom pornografin.



Inom pornografin (inklusive herrtidningar) uppfylls några av kraven på objektifiering, särskilt våldsbenägenhet, och dessutom uppmanas till pedofili och rasism. Om vi börjar med herrtidningar, så påstås kvinnor säga sådant som "Jag vill bli slagen och förnedrad" (http://www. kvinnofronten.nu/patalom.htm 081214) I Slitz augusti 1998 står det "Nu mår jag inte illa av att en väninna stannar kvar hos en kille som är elak mot henne. Det är hennes val. ". Detta påstås ha sagts av en kvinna. I julinumret 1997 uppmanas kvinnor att göra allt hemarbete, strunta i sin egen orgasm när hon har sex med partnern, och acceptera att han är otrogen (medan marsnumret 1998 uppmanar män att bli privatdetektiver så att de kan jaga otrogna kvinnor, och andra skumrasktyper). I februarinumret av Slitz 1998 får läsaren veta att han är ungdomlig om han anser att en kvinna ska vara "skitsnygg, stendum, och snorpackad". Även om artiklarna är vidriga, är bilderna i många fall inte mycket bättre. Killar visas som normala och avslappnade, medan tjejerna visas som passiva skyltdockor med uttryckslösa ögon (åtminstone gjorde de det i Hemingway mars/april 99). Tidningen Cafe har anordnat en modelltävling som de rapporterade om i augustinumret 1998, och de rapporterade att konferenciern läste upp flickornas mått "med en röst som påminner om en gatuförsäljare som demonstrerar köksknivar". (Källa: Kvinnofientliga tidningar är inte ok) Jämför man bilderna från dessa tidningar med bilderna på http://www.domai.com och http://www.naturist-christians.org/photos/1.php ser man att de sistnämnda inte alls missaktar kvinnorna med sina bilder, utan visar att det är möjligt att visa nakna kvinnor som självsäkra, glada och inte underdåniga mot människor.


Man måste tala om vem man är om man ska kunna driva ett stort företag, och därför kan företag inte ha barnporr öppet, och därför har de i stället anspelningspornografi, där kvinnor har tofsar i håret, eller nappar, eller ligger i spjälsängar. Folkaktionen mot pornografi undersökte baksidestexterna till 50 porrfilmer (hyrda i vanliga videobutiker, inte i porrbutiker), och kom fram till att 74 % av dessa har ord som handlar om att tjejerna är unga eller att det är deras debut. Ord som placerades i den kategorien var: sexualdebut, lillflickan, blyga amatörer, alldeles för ung, i yngsta laget, ohyggligt unga, yngsta flickorna hittills, små flickstjärtar, lammkött, oskuld, nybörjare, tonåring, tonårsmusar, direkt från plugget, yngst i klassen, baby doll, liten lolita men också sånt som söt och näpen docka, dockan i flickrummet och grannens dotter. (http://www.kvinnofronten.nu/FmP/anspelning.htm 081201)

Vad gäller rasismen i pornografin, så skildras svarta män som brutala våldtäktsmän, och svarta kvinnor som djuriska, och porrtidningar talar om sexparadisen i Sydostasien. Ett citat från baksidestexten till Fram men rumpan, stumpan: "Han är stor. Han är svart. Och innanför gylfen bär han ett livsfarligt vapen (...) 30 cm av ren fasa.(...) Han vill se flickorna svettas under sig. Spärra upp ögonen. Bita ihop tänderna. Och han väljer bara vita flickor. Då blir det ännu mer tabu. En svart jätte som ränner den djupt, DJUPT i en liten, söt vit flicka - han älskar känslan. (...) 25 000 dollar till tjejen som gör bästa bakvägsligget. Och om de inte får pengarna - so what?!" (http://www.kvinnofronten.nu/FmP/samhallet.htm 081201).

Det är heller inte ovanligt att tvång skildras i pornografin, inte bara att de är okej att våldta eller utpressa om det är nödvändigt för att få sex, utan också att det är attraktivt i sig, och gör sexualiteten bättre. 54 % av baksidestexterna har ord som handlar om våld, tvång och hot, medan 32 % har ord som handlar om att lura och övertala. Baksidestexten till Magisterns lilla flicka säger "De söta tjejerna kanske inte alls vill ligga med gammelgubben, men ska dom få gå kvar [på skolan där han är lärare] så måste dom". (http://www.kvinnofronten.nu/FmP/politiker.htm 081201)

Det är möjligt att det finns pornografi som är mer jämlik, men eftersom dessa grova skildringar är så pass vanliga, medan det är socialt och massmedialt självmord att säga liknande saker i andra sammanhang, så visar det att pornografi inte påverkar människor positivt.

Därför bör man av både kristna och humanitära skäl se pornografi som något dåligt, medan en avdramatisering av nakenheten både kan motverka pornografi, och medföra andra fördelar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

torsdag 1 augusti 2013

Varför inte halvtidspastorer?

Några reflektioner gällande senaste tidens debatt angående deltidspastorer:

*Det finns inga exempel i Bibeln på att pastorer arbetar deltid annat än tillfälligt, menar de som kritiserar Swärds hållning. Det står heller ingenstans att kvinnor firar nattvard. Måste det uttryckligen stå att någon arbetar deltid som förkunnare för att det ska vara tillåtet? Och räcker det i så fall inte ens med exemplet att Paulus arbetade som tältmakare, för att han slutade med det efter ett tag? Dessutom står det ingenstans i Bibeln att en heltidstjänst ska vara åtta timmar om dagen fem dagar i veckan. Det är ett nutida påfund. Bibeln säger "sex dagar finnes på vilka man bör arbeta" och Jesus berättar en liknelse om en rik man som går ut "tidigt på morgonen" (kanske 6) för att värva arbetare som arbetar till klockan 18. Har de en timmes lunch, blir det 11 timmar. Med Ellgrens resonemang ska vi kanske anställa pastorer på 165%, som alltså arbetar 66 timmar i veckan. Dessutom säger Johannes 21 att lärjungarna gick och fiskade. De hade alltså efter tre år fortfarande tillgång till sina fiskebåtar, så de hade inte lämnat fiskelivet bakom sig helt. Hade Gud tyckt att det var viktigt att vi ska veta hur många timmar förkunnare arbetade, så att vi ska kunna "lägga karbonkopia" på det fram till Jesu återkomst, hade Han lett Nya testamentets författare att skriva om det mer utförligt.

*Oavlönade eller inte, ska vi alla troende tjäna Gud 24 timmar om dygnet. Detta gör vi genom våra profana yrken, genom att hjälpa till i församlingen och genom våra liv. Bara för att någon arbetar så många timmar så att det blir skäligt med lön, måste de inte nödvändigtvis arbeta heltid.

*"Om 50–55-åriga pastorer är trötta av allt församlingsarbete, vad tror vi att en 50-åring blir om han vid sidan om församlingen ska ha ett annat jobb också?" skriver Ellgren. Blir det mer arbete för att det är 80% som pastor och 20% som något annat? Knappast. Det är snarare så att de övriga 20 procenten fungerar som rekreation, om det är tillräckligt annorlunda pastorsyrket. Det kan också vara en bra idé att arbeta med något profant några timmar i veckan för att få input från den icke-kyrkliga världen och för att få vittna. Jag har hört pastorer säga att man som pastor har fördelen att folk räknar med att man vill tala om tron, medan de kanske inte vill "hoppa på" en vardagskristen och jag har hört andra pastorer säga att om man är kristen men inte har det som yrke, träffar man mer icke-kristna och kan bygga relationer på ett annat sätt. Det blir det bästa av två världar att vara halvtidspastor.

*Min församling har valt att ha halvtidspastorer, ibland 2, ibland 3, för att det är bra att få texterna utlagda av olika personer och att få olika perspektiv i församlingsledningen. Utöver det har vi oavlönade husförsamlingsledare som delvis fungerar som pastorer för sina husförsamlingar.

*Även om man arbetar heltid som förkunnare, kanske man vill arbeta deltid som traditionell pastor och deltid som författare eller resande predikant.

Pastorer i Grekland har världsliga yrken

Stort värde med heltidstjänst

Kallelsen gäller heltidstjänst

Artikeln som inledde hela diskussionen

Mygel inom rättsväsendet

Problemet med Quick-affären är att det tilläts bli en ankdamm utan att någon utifrån kunnat förhindra myglet. Eftersom försvarsadvokaten ska företräda sin klient, var han bunden att säga att Quick är skyldig då Quick så önskade. Åklagaren ska vara objektiv och inte få någon fälld till varje pris. Därför borde inte åklagaren ha väckt åtal, men han hade gett sig katten på att Quick begått alla de mord han sagt sig begå. Han är den största skurken i sammanhanget. Sedan har det varit samma polisutredare och samma jury i samtliga åtta mål. Eftersom brottsoffren inte har haft rätt att överklaga, har inte målen prövats i hovrätten. I några av målen har Thomas Quick pekat ut namngivna personer som medgärningsmän. Dessa har inte åtalats. Varför? Om Quick är trovärdig, varför inte på hans ord fälla medbrottslingarna också? Därför att då kommer det in en part i målet som har intresse av att peka på den bristfälliga bevisningen, även mot Quick.

Anta att en man har legat med någon annans fru. Sedan hittas den fruns man död. Kanske har frun gjort det för att slippa dela allt i en skilsmässa. Kanske har mannen gjort det. Kanske har de gjort det tillsammans. Kanske har det inte med dem att göra alls (självmord, olycka, någon annan har mördat). Åklagaren åtalar dem för att ha begått brottet tillsammans. Då kan kvinnan välja att hävda att det inte har med otrohetsaffären att göra och om mannen tillsammans med sin advokat beslutar detsamma, så hamnar de på samma sida. Annars kan hon välja att hävda försvaret att mannen har gjort det ensam. Samma sak i Quick-målen. De påstådda medgärningsmännen hade kunnat hävda att Quick begått morden ensam, men det bättre alternativen hade varit att påpeka det uppenbara: Quick har till att börja med inte kunnat visa att han vet något som bara mördaren vetat. Tvärtom har han till och med gått emot vad som stått i massmedia om morden. Det var först efter att poliser och psykologer rättat honom, som han kommit med korrekta svar. Polisen har fabricerat bevis genom att pressa ur ett vittne att hon inte kan svära att hon inte var på Konsum en viss dag åtta år tidigare, och sedan skrivit i polisrapporten att det är fastsällt att hon var där. Då hade bubblan spruckit och risken hade varit att juryn fällde även medbrottslingen, så att denne hade kunnat överklaga.

Vad som skulle behövas är att mytomaner kan tillförordnas en advokat som mot deras vilja hävdar att de är oskyldiga. Frågan är då vem som ska begära det. Kanske ska det vara målsägande, kanske ska det vara åklagaren och att man kan anmäla till JO om åklagaren inte gör det fast hen borde.

Läs Jan Guillous Häxornas Försvarare för ytterligare info om Quick-målen.