Alla har rätt till bostad!

Saker som bör ändras i byggpolitiken:

* Slopa kravet på att det måste finnas parkeringsplatser till varje lägenhet som byggs. De argument jag har hört för den lagen är att man behöver en parkeringsplats samt att människor inte ska felparkera. Vad gäller det första argumentet så bör det i så fall ligga i byggherrens eget intresse att ge kunden det kunden behöver och om någon byggherre inte gör det, ligger det i andra byggherrars intresse att hyra ut parkeringsplatser. Varför ska den som på grund av funktionshinder inte får ta körkort, ändå behöva betala för en parkeringsplats? Vad gäller det andra argumentet, så skulle man med den logiken lika gärna begära att hyresvärden betalar kollektivtrafikskort till de inneboende, för att de inte ska tjuvåka. Det är kommunens ansvar att bötfälla dem som felparkerar. Dessutom stämmer det inte med Sveriges miljöpolicy att ha krav på parkeringsplatser. Vi tänker som så i Sverige, att bensin förstör miljön och bör därför inte användas i onödan, men då exempelvis norrlänningar, barnfamiljer och landsbygdsbor behöver bensin, kan vi inte totalförbjuda den. Som kompromiss har vi höga bensinskatter, men de gör en liter bensin lika dyr för en norrlänning (som behöver bil) som för en ensamstående fullt frisk människa i Stockholms innerstad (som inte behöver bil). Mina tankar går till Zon-reklamen "om du vet var du har ont, varför behandla hela kroppen". Här vore det ett utmärkt tillfälle att slå mot onödigt bilåkande, utan att det ska drabba exempelvis norrlänningarna. Om man bor i en 20 kvm-lägenhet, är man med största sannolikhet inte en barnfamilj, och bor man i innerstaden, kan man inte skylla på dålig kollektivtrafik heller. Man skulle kunna ha en bestämmelse att för var tionde lägenhet på högst 25 kvm i innerstaden, måste det finnas en parkeringsplats, och om någon har speciella skäl att ha parkeringsplats (exempelvis funktionshinder) ska denne ha förtur till parkeringsplatsen.

* För det andra bör vi ha marknadshyror, kombinerat med bostadsbidrag för den som behöver. "Kapitalet höjer hyrorna och staten bostadsbidragen" sjöng Blå Tåget. Dessvärre är det inte så, utan om man har fått tag i en bostad, så får inte ägaren ta ett marknadsmässigt pris. Därför bor folk kvar i sina lägenheter även efter att barnen flyttat ut, i stället för att hitta en mindre lägenhet. Marknadshyror skulle göra det lönsamt att bygga lägenheter, att ha hyresrätter i stället för bostadsrätter och skapa incitament att inte bo större än man behöver eller behålla en hyresrätt när man år efter år bor utomlands, för att kunna flytta hem en dag. Sedan kan staten gå in med bostadsbidrag till den som faktiskt behöver. Argumentet att reglerade hyror förhindrar segregering stämmer inte, helt enkelt. Bostadssegregering löser man genom att ha hyresrätter, bostadsrätter och villor i samma områden.

UPPDATERING: Nu skriver Socialdemokratiska studenter i Stockholm en artikel kritisk mot marknadshyror. De anser att det är bättre att bygga bostäder. När en stat eller en kommun vill stödja ett behov ekonomiskt, finns det tre sätt att göra det på; Staten kan ha hand om hela projektet själv, ge bidrag till entreprenörer eller ge pengar till användarna. Som marknadsliberal och socialliberal vill jag se till individen. Det bästa för den enskilda är att själv få bestämma vad man vill lägga pengarna på. Därför anser jag att det bästa är bostadsbidrag. Socialdemokraterna har vare sig problem med att lägga pengar på att bygga eller på att ge subventioner till byggherrar, trots att det sistnämnda inte hjälper (jag återkommer till det). Varför då inte till dem som faktiskt i slutändan är de som ska gagnas av pengarna – de boende? Byggande och subventioner hjälper inte mot att folk bor större än de behöver, det gör däremot behovsprövade bostadsbidrag. Vad gäller byggsubventioner: I inlägg 101 i den här riksdagsdebatten säger Stefan Attefall att det inte hjälper. Socialdemokraterna som han debatterar mot, kommer inte med några motargument mot hans argument för det. (Kommentarsfältet öppet om någon hittar något vettigt motargument i debatten, eller kommer på något själv.) Det står också i artikeln "Det innebär att högre hyror pressar studenterna långt ut i periferin när studiemedlen inte räcker till. Resultatet blir att värdefull studietid måste läggas på långa pendlingsresor till lärosätena." Motargument 1: Detta kan universiteten åtgärda med att koncentrera dagarna. Jag känner iofs inte till Stockholms olika lärosätens scheman, men min erfarenhet från Linköping är att man har en eller två enstaka föreläsningar per dag, när man kunde ha föreläsningar 8-17 en dag i veckan. Det hade minskat resetiden avsevärt även för den som bor nära om detta ändras. Motargument 2: Det går att plugga på en buss eller ett tåg. Motargument 3: Varför ska just studenter slippa långa pendlingstider? Teoretiskt ska heltidsstudier vara 8 h/dag inklusive föreläsningar (seminarier, tentor o dyl) och egenstudier, men ofta är det mindre. Därför är det knappast mer fel om en student, som vanligen har mer fritid än en arbetare, har lång pendling än om en arbetare har det.

* För det tredje bör inte kommuner ha rätt att hindra människor att bygga lägenheter anpassade till hemlösa. Som det är nu, lönar det sig för en kommun att vara ogästvänlig för fattiga människor. Fattiga människor kostar pengar i form av socialbidrag och genom att många av dem är alkoholister. Om man äger en tomt i en förort till Stockholm och vill bygga massor av friggebodar, för att klämma in så mycket bostadslösa man bara kan, kan man glömma att få bygglov. En kommun borde inte få förbjuda en sådan sak.

* Den fjärde punkten är kopplad till den tredje. Kommuner bör ta hänsyn till att människor ska få bostad, inte till att folk inte ska få för många grannar. Min familj har ett sommarställe i Haninge. Det är väldigt svårt att få bygglov om man ska bygga ut. Detta för att de som bor där inte ska bygga nya hus åt barnen, tills det bor fler och fler där, och det inte blir samma lantidyll. Haninge kommun tycker alltså att det är bättre att de barnen skaffar sommarställe någon annanstans, och tar det utrymmet från någon som kunde ha fått sin bostad där. Man skulle inte få bygga studentlägenheter där heller. Det anses alltså viktigare att ett fåtal rika människor, som befinner sig på sommarstället tre månader per år, ska slippa för mycket grannar, än att folk ska ha någonstans att bo. Man talar om att folk bör undvika att ha stora ekologiska fotavtryck, men har du en stor gård blir du tvingad att ha det, alternativt att lämpa över dem på något annan om du säljer gården, men du kan inte dela upp gården på många människor.



* Punkt fem är att inte alla bostäderna ska behöva vara handikappanpassade.  Den här artikeln fick mig dock att tänka till kring den punkten. Artikeln tar dels upp att de funktionshindrade ska ha någonstans att bo också och dels att man ska kunna bjuda sina funktionshindrade vänner på fest. Den första punkten är lätt ordnad. Funktionshindrade får helt enkelt förtur till lägenheter på nedersta våningen. Dessa lägenheter ska också vara handikappanpassade på andra sätt. Den andra punkten är knepigare. Det tillstår jag. Detta kan dock lösas genom att det finns gemenskapslokaler att boka, på samma sätt som man bokar tvättstuga. Sådana lokaler finns redan i andra områden, exempelvis på Drabantgatan. Förvisso blir det lite svårare att kunna ha sin fest precis när man vill om man ska behöva boka och vill man ta en kaffe med sin funktionshindrade vän, kommer man bli tvungen att fika hos vännen eller på café, inte i egna lägenheten. Att någon får göra uppoffringen att dricka kaffe på café i stället för hemma hos vännen, anser jag dock är ett lågt pris att betala för att så många som möjligt ska ha någonstans att bo över huvud taget.

* Punkt sex är att hyrskatten måste sänkas till samma nivå som för ägt boende. De som bor i hyresrätt har vanligen sämre ekonomi än den som bor i bostadsrätt. Det är inte rättvist att den med mindre pengar betalar mer.

* Punkt sju är att man måste få bygga högt. Markpriset är högt i dag, av naturliga skäl. Det finns mycket man kan ha markutrymme till; bostäder, affärer, åkermark, grönområden. För att få plats med allt som bör få finnas, är det utrymmeseffektivt att bygga högt. En del invänder att man ska ha en låg siluett på en stad för att den ska vara vacker. Det är helt enkelt inte sant. Den högsta skyskrapan i världen är Burj Khalifa, det högsta tornet är Tokyos skyskrapeträd, det högsta klocktornet är Klocktornet i Mecka och de högsta tvillingtornen är Petronas tvillingtorn. Låt oss börja med den högsta byggnaden och gå nedåt. Vem kan förneka att Burj Khalifa är vackert? Tokyos skyskrapeträd är inte tillnärmelsevis lika vackert, men jag tycker inte att det skulle förfula en stad. Det kanske andra tycker. Å andra sidan påstår jag inte att alla höga byggnader automatiskt blir vackra av att vara höga. De övriga exemplen visar att man kan bygga högt och vackert. Klocktornet i Mecka är väldigt likt Big Ben, som är en erkänt vacker byggnad. Även byggnaderna omkring är höga med svenska mått mätt, och betydligt vackrare än de flesta svenska byggnader. Petronas tvillingtorn är den vackraste av dem alla. Förutom att beundra tornens skönhet bör man titta på det här fotot som visar området omkring tvillingtornen. Man ser att även andra byggnader är höga, och man ser att Kuala Lumpur har väldigt mycket vackra grönområden. De hade varit tvungna att förstöra alla dessa grönområden om de hade velat behålla det som finns i stadens byggnader och samtidigt haft någon fånig regel om att ingen byggnad får vara högre än exempelvis 109 meter för att staden ska ha en låg siluett.

* Punkt åtta är att det måste vara lättare för hyresvärdar att få ut sin hyra och att avhysa den som är riktigt misshaglig hyresgäst. I nuläget är det omöjligt att få en bostad om man har någon som helst betalningsanmärkning. Detta för att hyresvärdarna vet att de inte kan vräka den som inte betalar hyran, förrän de är långt efter med den. Folk som har med socialen att göra, kan avkrävas av hyresvärdarna att få boendestöd för att få hyra, fast de inte behöver det för att betala räkningarna i tid. Vissa socialbidragstagare har så dålig ordning på sin ekonomiska planering, att även om de får tillräckligt med pengar från socialen, för att ha råd med mat, hyra, förnödenheter och billiga nöjen, så är hyran en oförutsedd utgift, varför de ändå inte betalar den i tid. Den första åtgärden måste vara att socialen ska kunna betala hyran direkt till hyresvärden utan att behöva gå via bidragstagaren. Den andra är att man måste få vräka den som förstör. Svenska Dagbladet rapporterar att hyresvärdar i hemlighet har bytt listor med varandra om hyresgästers sjukdomar och andra svagheter, för att veta vilka de inte ska hyra ut till. Detta är olagligt och förkastligt, men så länge som hyresvillkoren ser ut som de gör (dvs att man tvingas behålla hyresgäster som är konstant sena med hyran och förstör för grannarna) så kommer liknande saker att hända igen.

Intressanta länkar (öppnas i nytt fönster, du kan peka på en länk utan att klicka för att få info om den): 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26

Läs även andra bloggares åsikter om bostadsmarknaden, nimby, ekologiska fotavtryck, hemlöshet, bostadslöshet

Mina tidigare inlägg om Adventuppropet

Jag har bestämt mig för att slå ihop båda mina inlägg om Adventsuppropet, så att man har det samlat:


Detta har hänt:

Christer Sturmark har i somras skrivit en debattartikel om att svenska kyrkan ska avkrävas att upplåta sina kyrkor åt skolavslutningar utan att få låta någon representant för kyrkan få tala eller få utforma vad som där sker. Detta ska man ha rätt till för att staten betalar för att kyrkorna inte ska förfalla. Därför tillhör de allmänheten enligt Sturmark.

Dagen har startat en namninsamling kallad Adventsuppropet, som kräver att skollagen ändras så att man ska kunna ha avslutningar i kyrkan med ett kristet innehåll.

18 pastorer har skrivit ett debattinlägg där de anser att inlägget är problematiskt. Daniel Grahn och Tommy Dahlman har svarat. Pastorerna har svarat på svaret.

Här är alla relevanta länkar:  Christer Sturmark i Aftonbladet Debatt mellan Ulf Bjereld och Christer Sturmark Artikeln om att uppropet är problematiskt Daniel Grahns första svar 121220 De adertons svar på svaret Daniel Grahns andra svar 121228 Tommy Dahlmans inlägg i debatten

Mitt främsta skäl till att skriva under är att det är oförskämt att förvänta sig att en ideell organisation ska upplåta sina lokaler åt en myndighet, betala uppvärmning och städning, se till att någon låser och låser upp och eventuellt får fram någon som spelar musik, utan motprestation. Dessutom har många inom Svenska Kyrkan en syn på kyrkorummet som heligt. Man inviger en nybyggd kyrka. Sedan är den heligt rum och man har inte världsliga aktiviteter där. Ska man sälja kyrkan någon gång i framtiden, avinviger man den först. Jag ser inget som helst bibliskt stöd för detta, men jag respekterar Svenska Kyrkans religionsfrihet. Christer Sturmarks argument att staten betalar för att underhålla kyrkorna, håller inte. Det är inte som att Svenska Kyrkan har rätt att vägra ta emot de pengarna, och i stället låta kyrkorna förfalla. Vill Christer Sturmark verka för att man slutar ge kyrkan de pengarna, får han göra det. Han lär inte få igenom det.

Ett annat viktigt skäl är att skollagen numera är utformad så att det inte längre, såvitt jag förstår den, är förbjudet för en lärare att säga att ett visst parti är det bästa partiet, eller att på annat sätt vara hur subjektiv som helst i politiska, filosofiska och ideologiska frågor. Däremot ska utbildningen, inte bara undervisningen, vara konfessionsfri. Kyrkan kan och bör inte kräva att skolor ska göra studiebesök i olika samfund i grupparbeten på religionskunskapen, men nog bör en lärare ha möjlighet att få göra det. Skollagen kan användas också för att inte låta kristna grupper få ha bokbord på skolor. Nu var det visserligen avslutningarna som gjorde att uppropet blev aktuellt, men en ändring måste ske om partier och ideologiska förbund ska ha rätt att gå ut i skolor och ha bokbord, men inte kristna. Om skolan hör av sig till kyrkan och ber att få låna kyrkan på avslutningsdagen 13:00, kan kyrkan svara "nej, men vi kan ha en gudstjänst då, för att fira att skolan slutar, så kan ni se till att eleverna vet om det och är lediga så dags". Med nuvarande skollag vore det tveksamt om lärarna ens får berätta det på skoltid. UPPDATERING 130102: Och här fick jag beviset på att jag har rätt. Det är till och med värre än jag trodde. Här får en kristen skolgrupp inte ens låna ett rum på samma villkor som andra skolgrupper för interna samlingar, med hänvisning till den konfessionsfria skollagen.

De aderton skriver i sin artikel "[b]ilden av att vi måste slåss för något är också intressant eftersom vi följer en Herre som 'var som lammet som leds till slakt'". Väldigt långsökt med tanke på att detta enbart syftar på att Jesus inte öppnade sin mun och försvarade sig mot anklagelserna när han skulle dömas till korsfästelse. Att vi är kallade att ge upp våra rättigheter är inget som står i det bibelord som de hänvisar till heller. Det står bara där att Paulus kunde finna en glädje i förföljelsen när den kom, inte att han inte försökte undkomma den. Jesus kritiserade den laglärde som bjudit honom på middag och inte höll sig till vanligt hyfs enligt den tidens normer. Jesus avkrävde soldaten som slog honom en förklaring. När Paulus blev piskad, påtalade han att han var romersk medborgare och därför enligt lag inte fick piskas. Självklart ville inte Paulus att staten skulle piska kristna som inte var medborgare heller, men han utnyttjade lagen när den var till hans fördel. När de ville släppa honom ur fängelset i hemlighet, vägrade han att lämna fängelset innan han fick en personlig ursäkt för hur han behandlats. Petrus flydde från fängelset när en ängel hjälpte honom med det. När alla portarna till staden stängdes för att man skulle fånga Paulus, lät Paulus sig firas ut i en korg. Eller ska Open Doors lägga ner sin verksamhet för att bekämpa förföljelse av kristna?

De aderton skriver också att kristendomen inte ska ha en särställning i lagen. Ingenstans i Adventsuppropet står det att det ska stå i lagen att man ska ha avslutningar i kyrkan. Det handlar om vad skolan efter att ha lyssnat på eleverna vill, beslutar, de kan på samma sätt besluta att ha avslutningen i ett hindutempel. Visserligen är det troligare att eleverna väljer kyrkan än hindutemplet, men det beror på att vi har ett samhälle där fler är kristna alternativt positiva till kyrkan. Vi ska ha en sekulär stat, men vi behöver inte ha ett sekulärt samhälle.

Christer Sturmark nämner i sin debatt med Ulf Bjereld att det finns föräldrar som vuxit upp i strikta frikyrkohem och därför mår dåligt över att behöva höra på en präst. Penn och Teller säger i sitt program om sensivitetsträning att om man är i krig och folk skjuter pilar mot en, finns det två saker man kan göra. Man kan oskadliggöra alla som skjuter eller man kan skaffa sig en sköld. Den som mår dåligt av att höra någon tala om Gud, bör gå i KBT. I vårt samhälle kan man stöta på folk som talar om Gud på torgmöten. Man kommer allt som oftast att inbjudas till vigslar där Gud nämns. Skolavslutningar blir ett av ens minsta problem.

En sak som är oväsentlig för diskussionen, men som ändå är kul att nämna är att det i Sturmarks artikel står "[v]ill prästerna välsigna barnen eller be bönder får de göra det alla andra dagar på året när kyrkan är öppen för allmänheten". Jag vet att det förekommer att man gör "tyrckfel" men eftersom artikeln lades ut för över ett halvår sedan, borde någon ha upptäckt det. får se om det ändras efter att jag har pingat detta blogginlägg.

Bibelord som hänvisas till i detta inlägg eller i artiklar: Psaltaren 22, Jesaja 53, Jeremia 29, Amos 5, Sakarja 9, Lukas 7, Johannes 13, Johannes 18, Apostlagärningarna 9, Apostlagärningarna 12, Apostlagärningarna 16, Romarbrevet 13, 2 Korintierbrevet 12, Filipperbrevet 2, 1 Timotierbrevet 2

Läs även andra bloggares åsikter om Anton Fagerstedt, Boris Nilsson, Daniel Råsberg, David Wellstam, David Willgren, Eleonore Gustafsson, Fredrik Lignell, Fredrik Wenell, Joachim Elsander, Jonas Melin, Josef Gustafsson, Josefin Lennartsson, Linalie Karlsson, Linnea Åberg, Magnus Tunehag, Per Hammarström, Rikard Edefors, Thomas Arvidsson, Christer Sturmark, Sekulär stat, KBT, Adventsuppropet, Adventsupproret, skolavslutningar, skolavslutningar i kyrkan

Inlägg 2:

Jag skrev tidigare om adventsuppropet. Här kommer slutrepliken i den debatten. Några saker ur artikeln jag tänker kommentera:

* En sekulär stat innebär inte ett sekulärt samhälle.

Bra att man tar upp det. Exakt det övervägde jag att skriva i mitt tidigare inlägg. I en icke-sekulär stat tvingar stat och kommun skolor att ha skolavslutningar med konfessionella inslag i kyrkan. I ett icke-sekulärt samhälle har eventuellt en skola frivilligt en avslutning med konfessionella inslag om det är vad eleverna vill. Artiklarna från de aderton är ett försvar av ett sekulärt samhälle, inte en sekulär stat.

* Men historien lär att frikyrkan kan vara en positiv kraft i samhället utan att det är staten som agerar. Vi har bedrivit politik utan att göra det genom partier. Kyrkan kan (bör) aldrig vara utanför samhället, utan snarare vara en kreativ, engagerad och positiv aktör, precis så som exemplen Wilberforce, Martin Luther King och Moder Teresa visar.

Moder Teresa verkade utan staten, det tillstår jag. Däremot är det märkligt att nämna Wilberforce och MLK som exempel på kristna som agerat utan staten. William Wilberforce var medlem i Torypartiet och blev genom dem invald i brittiska underhuset. Det var huvudsakligen genom parlamentariskt arbete han drev igenom slaveriets avskaffande i hela det brittiska imperiet (Källa: Nationalencyklopedin). Martin Luther King kämpade inte genom att bli politiker, då den möjligheten inte stod till buds för honom, men däremot genom att kämpa för att staten skulle ändra lagarna.

* Inget av detta är hotat av skolverkets tolkning av lagen, snarare tydliggör den att vi kristna inte bör ha en särställning i samhället.

Skolverkets tolkning av lagen tydliggör väldigt klart att kristna bör ha en särställning i skolan, om än en negativ sådan. Medan andra skolföreningar ska ha föreningsfrihet att ha aktiviteter under håltimmar i syfte att informera om, propagera för och värva medlemmar till sina föreningar och vad de står för, ska kristna inte få det, enbart utifrån att de har en åsikt gällande religion. Återigen är det distinktionen mellan sekulärt samhälle och sekulär stat som inte görs. "Föräldrar ska vara trygga i att de inte skickar sina barn till en skola där de blir ensidigt påverkade i en viss religiös riktning." Alltså, bara för att det finns fler elever som är intresserade av att ha kristna bokbord än som är intresserade av att ha muslimska eller ateistiska sådana, får inte kristna ha bokbord, för då blir det ensidigt. Ett problem för den som vill ha ett sekulärt samhälle, men inte för den som vill ha en sekulär stat.

Därför behövs adventsuppropet.

UPPDATERING: Rätt eller fel så har Adventsuppropet haft effekt både i frågan om avslutningarna och i frågan om skolgrupper. Nu uttalar sig skolverket positivt om skolgrupper, och Erik Ullenhag försvarar skolavslutning i kyrkan. Däremot har Sexdrega skola i Svenljunga fått kritik för en adventssamling. Frågan har också varit uppe under Almedalsveckan.


UPPDATERING 20131217: Nu flyter frågan upp till ytan igen efter Björklunds utspel. Mer info på 1, 2, 3 och 4

Razbozov har fel

Dagen skriver att om omskärelse förbjuds, så kan den utföras på israeliska ambassader. Så är det inte. I Sverige är det straffbart att ta sin dotter utomlands och könsstympa henne där. Samma sak skulle kunna gälla manlig omskärelse.

Vem ska bort?

Vem ska bort:

*en pedofilpräst?
*en kvinnlig präst?
* en gift präst?
*en manlig, ogift, icke-pedofil präst som tycker att kvinnor bör få bli präster?

Om man får tro katolska kyrkan, ska alla dessa bort, utom pedofilprästen. Katolska kyrkan har prästbrist, vilket delvis har att göra med att alla som vill bli präster inte är redo att vara singlar livet ut. När präster har ertappats med pedofili, har katolska kyrkan skyddat dem för att de inte har haft råd att förlora dem, och då flyttat dem till andra församlingar. Må vara att de tolkar Bibeln så att kvinnor och gifta inte ska vara präster, men de borde knappast tro att Gud tycker att det är mer okej med praktiserande pedofiler. Det är skandal att de inte har tillåtit gifta eller kvinnor, eller både och, att åtminstone bli andra klassens präster som inte kan göra karriär och bli kyrkoherdar, biskopar, kardinaler etc och som måste ge plats om en "riktig" präst är tillgänglig.


Läs även andra bloggares åsikter om katolska kyrkan, pedofiler, pedofilskandalerna inom katolska kyrkan, celibat, kvinnopräster, kvinnliga präster

Kan kristna bli politiker?

Kan kristna vara politiker? Den frågan har aktualiserats i och med Svantessons utnämning till arbetsmarknadsminister. Vissa andra ministrar hade också behövt avgå om kristna inte ska vara politiker, enligt den här undersökningen. Inte undra på att Göran Hägglund är förvånad över folks reaktioner.

"Jag är kristen. Jag läser Bibeln. Jag är politiker. Är detta möjligt i dagens Sverige? De senaste dagarnas debatt kring tillsättandet av Elisabeth Svantesson som minister har startat en intensiv debatt om en kristen kan vara minister. Knappt hade statsministern tillkännagett regeringsombildningen förrän det journalistiska drevet drog igång och direkt fylldes sociala medier och åsikterna haglade fritt." står det i Dagen 24/9.

Ett svar på den frågan finns i det här inlägget, ett inlägg som andas politikerförakt. Jag kan som en jämförelse säga att en kristen ska inte fördöma söndagsarbete helt och hållet och samtidigt vara beredd att ta hjälp av sjukvårdspersonal, brandmän eller polis på söndagen. Om man anser att man inte ska arbeta på söndagen förutom sådant som inte kan göras andra dagar, ska man exempelvis inte handla i butiker på söndagar, gå till bibliotek eller café då eller ringa kundtjänst då. Annars säger man att andemeningen i sabbatsbudet är att man är ledig någon dag i veckan. Alltså inte "så här lever jag och jag tycker att alla borde leva så, men jag är i hemlighet tacksam att alla inte gör det, för det hade inte funkat".

På samma sätt kan man inte som kristen säga att kristna inte ska bli politiker, och samtidigt ta emot bidrag som beslutats genom politiska beslut, gå i skola som finansieras av skattepengar, låna böcker på kommunala bibliotek eller på något annat sätt dra fördel av att andra människor har arbetat som politiker och därigenom drivit igenom beslut. Enda sättet att få det att gå ihop, är att förneka 1 Tim 2:4, som säger att Gud vill att alla ska bli frälsta, och räkna med att Gud nog vill att det ska finnas några icke-kristna som kan sköta politiken. Det är är ett obibliskt tänkande. Med Tunehags resonemang borde inte kristna kunna bli journalister heller, med tanke på den journalistiska ohederlighet som den här artikeln tar upp.


Läs även andra bloggares åsikter om Svantesson, Tunehag, Magnus Tunehag, Johanneskyrkan, kristna, politiker, kan kristna bli politiker, hyckleri, journalistik, maktspel

Läs också åsikter om åsiktsfrihet, stigmatisering, att vara politiker och troende.

Bör rödgröna ta stöd av SD?

Nils-Eric Hallström har skrivit en debattartikel om att alliansen inte bör ta emot stöd från SD för ett femte jobbskatteavdrag. Några synpunkter:

1) Om båda blocken ogillar SDs invandringspolitik, varför är det ett skäl att inte ta stöd från SD i helt andra frågor? Jag anser att det inte är det.

2) Vilka är det som tar stöd av SD egentligen? Alliansen är större än de rödgröna i riksdagen, och kan således få igenom sina motioner så länge inte SD stoppar dem. Det är de rödgröna som tar stöd av SD ibland för att stoppa alliansen, inte tvärtom. Om man nu inte ska ta stöd av SD, så borde de rödgröna ha sagt 2010 "eftersom vi är mindre än alliansen, så tänker vi kvitta ut 20 ledamöter i varje röstning, en för varje SD-ledamot, vi förutsätter att alliansen gör samma sak för oss om vi blir större än alliansen 2014".  Jag förespråkar inte det, men det är uppochnervända världen när någon påstår att det är alliansen som tar stöd av SD mot de rödgröna.

Läs även andra bloggares åsikter om alliansen, rödgröna, koalitioner, blockpolitik, vågmästare, sverigedemokraterna, femte jobbskatteavdrage

Nakenhet

Varför har människor så starka känslor inför nakenhet, och måste man ha det? En berättelse som lär vara sann (men det är egentligen oväsentligt om den är det, då den under alla omständigheter inte är overklig) är att en mamma kör bil med sin treårige son. Det är rusningstrafik, dvs det är den tid då trafiken står alldeles stilla. I en cabriolet i mötande fil reser sig en ung kvinna och är alldeles naken. Treåringen utbrister "Mamma, såg du? Hon hade inget säkerhetsbälte!" Min poäng med detta är att visa på att vi inte är genetiskt kodade att bli upprörda, generade, tända eller något annat av att se nakenhet eller av att vara nakna inför andra. Detta är helt och hållet något vi lär oss av vår kultur, eller inte beroende på vilken kultur vi uppfostrats i. Oscar Wilde lär ha sagt att om människan vore tänkt att vara naken, hade hon fötts sådan. För att undvika missförstånd bör jag påpeka att människan däremot är genetiskt kodad att vilja ha sex. Även små barn onanerar utan att någon behöver lära dem det, och fysisk närhet är även det något som man vill ha redan som spädbarn. Vad jag menar är att man inte är genetiskt kodad att bli mer sugen på sex av att se människor nakna. Jag kan styrka det genom att påpeka att rent biologiskt finns det en eller kanske två orsaker för män att tända på kvinnors bröst, men att båda dessa orsaker är precis lika mycket orsaker för kvinnor att tända på männens bara överkroppar. Den främsta orsaken är att kvinnornas bröstvårtor är erogena och att det därför är skönt för en kvinna att man rör hennes bröstvårtor, men männens bröstvårtor är också erogena, så det här är ingen skillnad mellan könen. Man kan också argumentera att brösten är en biologisk olikhet gentemot hur männen själva ser ut, och att heterosexuella attraheras av olikheter, men olikheten är ju lika stor åt båda håll, och därför har kvinnorna i så fall ett lika starkt skäl att tända på mäns bara överkroppar. Män har således logiskt och biologiskt inte starkare skäl att reagera (positivt eller negativt) på kvinnors bröst, än vad kvinnor har att reagera på mäns bara överkroppar. Ändå anses det anmärkningsvärt om en kvinna har bar överkropp på en badstrand, medan det skulle anses vara betydligt mer anmärkningsvärt om en man på badstranden skulle sätta på sig något band som täcker bröstvårtorna, än om han har bar överkropp. Orsaken till skillnaden i hur exempelvis svenskar ser på mäns och kvinnors byster, är lika kulturell och lika lite biologisk som att araber anser att det är oanständigt om en kvinna visar ansiktet och håret, men självklart att en man kan och till och med bör göra det.




Människor som har kulturella och inlärda problem med nakenhet kan lätt bli av med dem (och jag återkommer senare till varför det är bra). Två exempel på detta:

Första gången jag kände att jag skulle kunna vara naken inför någon, var när en kille berättade för mig att vissa tycker att det inte är ett problem att vara nakna tillsammans, killar och tjejer, utan att de kan basta ihop, utan underkläder eller handdukar, eller badkläder. Jag tänkte att så kan man ju tänka, och ändrade inställning på nolltid. Hade en tjej frågat mig en halvtimme tidigare, om jag ville basta med henne, hade jag inte kunnat tänka mig det. Mina hinder var enbart inlärda. (http://www.krokimodell.se/hur.html 081214)

Ett av de första fenomen jag lade märke till i Brasilien var det minimala mått av kläder de infödda hade på sig (om de hade några alls). Jag märkte att jag rodnade när en kvinna kom till kyrkan utan skjorta. När jag rodnade och såg åt ett annat håll, trodde hon att jag hade något emot henne. En annan missionär sade att jag skulle komma att behöva släppa min blyghets tidigare hinder. Annars skulle jag inte kunna fungera effektivt som präst. Den kvällen bad jag att Gud skulle hjälpa mig att se skönheten hos de människor jag var utsänd att hjälpa, och inte generas av min nyfikenhet. Nästa dag upptäckte jag att jag kunde se byborna i ögonen och uppskatta dem såsom Gud skapat dem. Jag började inse att jag inte behövde generas av Guds majestät!(http://legacy.domai.com/news/2007/05may-18/index.html 161001 min översättning från engelskan)

Hur bör man som kristen se på nakenhet? Man skulle med hänvisning till Matt 5:28 kunna hävda att en kristen inte alls bör se personer av motsatt kön nakna (förutom sin lagvigda), i varje fall inte för att man tycker om att se någon naken. (Matt 5:28 säger att var och en som ser med begär på en kvinna redan har begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.) De som argumenterar så skulle ändå tycka att det är orimligt att säga att man inte får tycka att en person är snygg. Dessutom står det i Ester 2:7 "Den unga kvinnan var välskapt och mycket vacker". Uppenbarligen var det okej att den som skrivit boken tyckte så. Kan det vara så att intima kroppsdelar (bröst, stjärt, könsorgan) inte får ses? De flesta kristna i Sverige skulle inte hålla konsekvent på den principen heller. Kvinnor inom kyrkan kan ha en vid urringning. Man kan till och med snarare förväntas ha det, än avrådas från det, vid finare tillfällen. Även om det ses som sensuellt, så anses det inte vara en sexuell synd att ha det. Kan det vara så att det är fel när man visar könsorgan eller bröstvårtor? Det skulle nog många inom kyrkan säga är det rätta svaret, men det är inte bibliskt. Det finns starkt stöd i Bibeln att nakenhet är acceptabelt. Mika 1:8 säger "jag vill gå utblottad och naken". 1 Sam 19:24 säger att Saul tog av sig kläderna och profeterade, och blev liggande naken hela den dagen och den natten. Det står till och med "Då tog även han av sig kläderna och profeterade." Att de andra som profeterade var nakna, var tydligen så självklart att det inte behövde påpekas. I Jesaja 20:2 befaller Gud Jesaja att klä av sig naken bland folk. 2 Mos 22:26-27 säger att om man tar någons livklädnad i pant (svenska folkbibeln säger "mantel" men andra översättningar säger "livklädnad", vilket stämmer bättre med sammanhanget, då sammanhanget säger att den är det enda täcke han har, och med den skyler han sin kropp) så ska den återlämnas innan solnedgången så att han kan sova bekvämt. Att han ska vara naken bland folk under dagen, är tydligen varken synd eller fel på annat sätt. (Samtliga exempel på nakenhet är hämtade från http://www.naturist-christians.org/learn_suppscri.php 121125.) Sexuellt begär handlar om att önska att man får ha sex med personen i fråga, och det kan man göra oavsett hur mycket eller lite personen har på sig. Man kan beundra utan att begära. Matt 5:28 handlar om sinnets inställning, och därför bör man som kristen däremot inte titta på skildringar av sex eller ha fantasier om att ha sex med folk då det uppenbart går emot Matt 5:28.



Sund nakenhet kan fungera som en motkraft till osund nakenhet. Det har hänt mig mer än en gång att jag lånat någon kristen killkompis dator för att använda Internet, och upptäckt när jag börjat skriva URLen att datorn föreslagit adresser till grovt pornografiska sidor som denne varit inne på tidigare. En kristen psykolog berättar att han som psykolog ofta kommer i kontakt med kristna män som är porrberoende, att en pastor han konsulterat berättar att det vanligaste problemet bland män som söker upp honom för själavård, är pornografi, att en annan pastor nämnt pornografi i förbigående i en predikan och att ovanligt många män sökt förbön den kvällen, samt att en kvinna berättat att hon erbjudit bikt på en ungdomskonferens och att åtta av tio killar sökte själavård för porrmissbruk under den konferensen. Det är bland annat därför som jag har kommit att inse behovet av en motkraft (jag återkommer senare till varför pornografi är dåligt även ur en allmän synvinkel, och inte bara ur en kristen synvinkel).

Porren vill inte ha någon frigjordhet. I porren tjatas om tabu, skam, synd och hemligheter. Varför kallas annars en tidning för "Censur"? Varför kallar sig ett videoföretag eller en porrklubb "Tabu"? Varför visas så ofta nunnor, präster och sjuksköterskor? Och varför får man annars så ofta läsa om "hemliga sidor" och "det syndigaste du sett"? Porren bygger på dubbelmoralen, och en verklig sexuell frigörelse skulle vara rena dödsstöten för porrindustrin.(http://www.kvinnofronten.nu/patalom.htm 081214)

Och vad kommer för resten hända nu när allmänheten börjar inse att alla inte är heterosexuella? Oliver Gasch har sagt angående homosexuella i armén att "utan någon med homosexuell läggning närvarande, kan män och kvinnor klä av sig, sova, bada, och använda toaletten utan rädsla eller genans att bli betraktad som sexuella objekt" (Sex and Social Justice, sid 198, Martha C Nussbaum, min översättning). I Sverige har militären tack och lov gått åt motsatt håll, och låter män och kvinnor duscha tillsammans, oavsett sexuell läggning, men kommer detta att sprida sig till övriga samhället? Det enda logiska, som jag ser det, är att antingen homo- och bisexuella får egna bås i exempelvis simhallen, där de byter om och duschar (vilket innebär att det blir ett socialt krav på dem att de ska berätta att de är homo- eller bisexuella, det första de gör), eller att alla byter om och duschar i bås, eller att vi skippar tabut kring nakenhet, och att alla byter om tillsammans. Jag anser alltså att det sistnämnda alternativet är det bästa. Nussbaum anser också att män inom den amerikanska män i militären inte ser på nakna kvinnor "respektfullt eller personligt, utan på ett sätt som säger 'dig skulle jag vilja sätta på'"(Sex and Social Justice, sid 198, Martha C Nussbaum, min översättning), och därför är rädda att homosexuella ser dem på samma sätt. Den som har en sådan kvinnosyn eller sexualsyn, ser så på människor oavsett klädsel.

"Krokimodell? Det är väl när man är naken? Känns inte det jättekonstigt och utlämnande?" Den frågan har man fått ett antal gånger. Många som ställt den frågan, har varit lärare, eller blivande lärare (pga att jag umgås med många sådana.). En gång svarade jag en snygg 24-årig blivande gymnasielärarinna, som ställt mig den frågan: "Känns inte ditt yrke konstigt, i så fall. De tjejer som ser mig naken, är mentalt inställda på att se det som konstnärligt. Du däremot, är snygg, inte mycket äldre än dina elever, och står inför människor, som är i den åldern, då de upptäcker sin sexualitet. Vem av oss två tror du utsätter sig för flest människors sexuella fantasier genom jobbet?" (http://www.krokimodell.se/hur.html 081214)

Med risk för att upprepa mig så går gränsen för att bli objektifierad eller ens åtrådd eller ens beundrad, inte vid hur mycket eller lite man har på sig. Jag badade på nudiststrand några gånger i somras, och jag kan inte påstå att jag var oberörd av att se nakna kvinnor, men jag kan heller inte påstå att jag var sexuellt upphetsad eller kände för att ha sex med dem. Jag har också tagit uppdrag som krokimodell på möhippor, och där har tjejerna definitivt sett på mig just på ett "personligt och respektfullt sätt". Vid åtskilliga tillfällen har tjejerna som arrangerat möhippan bett om ursäkt på förhand och sagt att folk kan komma att vara fnissiga och sagt att jag ska säga till om de går för långt, men när de väl har börjat har de varit helt fokuserade på målandet, och även de gånger då enbart bruden målat, har även de andra varit till synes omedvetna om min nakenhet.




Andra skäl till att avdramatisera nakenheten är att badkläder har mer bakterier i sig än vad man har på huden, och därför tillåts inte badkläder i bastun i simhallen (i varje fall inte i Linköping). Om man därför inte avdramatiserar nakenheten, måste man därför avstå från att basta tillsammans oavsett kön, eller utsätta sig för det ohygieniska att använda badkläder. Dessutom kan våta baddräkter leda till infektioner, och man kommer naturen närmare när man är naken i naturen.

Så över till frågan om objektifiering och kvinnoförtryckande nakenhet och sexualitet. Hur förekommer den i pornografin och i det dagliga livet? Andrea Dworkin och Catharine MacKinnon anser enligt Martha C Nussbaum att motstånd mot objektifiering är feminismens hjärta, och att porr är en betydande del av objektifieringen. En sak som bör förklaras för svenska läsare är att ordet objektifiering inte har med objekt och predikat att göra, utan att "objekt" i det här fallet betyder "föremål" dvs något som inte har mänskliga känslor, och som således inte förtjänar respekt eller hänsyn.

Om någon slår en medmänniska reagerar du oftast. Det är ett naturligt medkännande. Men om någon sparkar en möbel reagerar du inte lika starkt. Tinget förväntas inte ha några känslor. Och när kvinnor förtingligas, när kvinnor framställs som att de inte är riktiga män-niskor, när kvinnor skildras som om de vill bli utsatta för våld och tvång, då börjar män se på kvinnor som några helt annorlunda. (http://www.kvinnofronten.nu/patalom.htm 081214)

Om man på detta sätt skiljer mellan åtrå och objektifiering, blir det lätt att se att objektifiering är något dåligt. Nussbaum anser att objektifiering kan ske på sju sätt;


1. Instrumentalism - att se en människa som ett redskap för sina egna syften.

*2. Att neka någon självständighet.

*3. Overksamhet - att se någon som passiv.

4. Utbytbarhet - att tycka att man kan byta ut en människa mot en annan likadan.

*5. Våldsbenägenhet mot personen ifråga.

*6. Ägande av personen ifråga.

*7. Att inte ta hänsyn till personens känslor.


Nussbaum frågar retoriskt om det räcker med att ett av ovanstående villkor uppfylls för att det ska kunna definieras som objektifiering, eller om det krävs en kombination av flera villkor. Hon väljer själv att inte svara på frågan, då hon tycker att det är oklart, men jag vill försöka mig på att svara på hennes fråga. De punkter som jag har markerat med asterisk är de som är förtryckande, och som därför är var för sig tillräckliga för att konstituera objektifiering. Punkt 1 och 4 är däremot något som inte i sig är förtryckande, utan tvärtom något som alla ibland gör och behöver göra. (Nu karikerar jag, men som elev ser jag åtminstone till viss del mina lärare som något som måste finnas för att jag ska få mina poäng, och jag ser kassörskan i butiken som objekt för att jag på ett lagligt sätt ska få min varor. Kassörskan och läraren ser mig som objekt för att de ska få sina pengar. Som elever ser vi varandra som objekt för att kursen ska genomföras, så att vi ska få våra poäng.) Objektifiering blir det bara om det leder till någon av de andra punkterna, vilket det ofta gör inom pornografin.



Inom pornografin (inklusive herrtidningar) uppfylls några av kraven på objektifiering, särskilt våldsbenägenhet, och dessutom uppmanas till pedofili och rasism. Om vi börjar med herrtidningar, så påstås kvinnor säga sådant som "Jag vill bli slagen och förnedrad" (http://www. kvinnofronten.nu/patalom.htm 081214) I Slitz augusti 1998 står det "Nu mår jag inte illa av att en väninna stannar kvar hos en kille som är elak mot henne. Det är hennes val. ". Detta påstås ha sagts av en kvinna. I julinumret 1997 uppmanas kvinnor att göra allt hemarbete, strunta i sin egen orgasm när hon har sex med partnern, och acceptera att han är otrogen (medan marsnumret 1998 uppmanar män att bli privatdetektiver så att de kan jaga otrogna kvinnor, och andra skumrasktyper). I februarinumret av Slitz 1998 får läsaren veta att han är ungdomlig om han anser att en kvinna ska vara "skitsnygg, stendum, och snorpackad". Även om artiklarna är vidriga, är bilderna i många fall inte mycket bättre. Killar visas som normala och avslappnade, medan tjejerna visas som passiva skyltdockor med uttryckslösa ögon (åtminstone gjorde de det i Hemingway mars/april 99). Tidningen Cafe har anordnat en modelltävling som de rapporterade om i augustinumret 1998, och de rapporterade att konferenciern läste upp flickornas mått "med en röst som påminner om en gatuförsäljare som demonstrerar köksknivar". (Källa: Kvinnofientliga tidningar är inte ok) Jämför man bilderna från dessa tidningar med bilderna på http://www.domai.com och http://www.naturist-christians.org/photos/1.php ser man att de sistnämnda inte alls missaktar kvinnorna med sina bilder, utan visar att det är möjligt att visa nakna kvinnor som självsäkra, glada och inte underdåniga mot människor.


Man måste tala om vem man är om man ska kunna driva ett stort företag, och därför kan företag inte ha barnporr öppet, och därför har de i stället anspelningspornografi, där kvinnor har tofsar i håret, eller nappar, eller ligger i spjälsängar. Folkaktionen mot pornografi undersökte baksidestexterna till 50 porrfilmer (hyrda i vanliga videobutiker, inte i porrbutiker), och kom fram till att 74 % av dessa har ord som handlar om att tjejerna är unga eller att det är deras debut. Ord som placerades i den kategorien var: sexualdebut, lillflickan, blyga amatörer, alldeles för ung, i yngsta laget, ohyggligt unga, yngsta flickorna hittills, små flickstjärtar, lammkött, oskuld, nybörjare, tonåring, tonårsmusar, direkt från plugget, yngst i klassen, baby doll, liten lolita men också sånt som söt och näpen docka, dockan i flickrummet och grannens dotter. (http://www.kvinnofronten.nu/FmP/anspelning.htm 081201)

Vad gäller rasismen i pornografin, så skildras svarta män som brutala våldtäktsmän, och svarta kvinnor som djuriska, och porrtidningar talar om sexparadisen i Sydostasien. Ett citat från baksidestexten till Fram men rumpan, stumpan: "Han är stor. Han är svart. Och innanför gylfen bär han ett livsfarligt vapen (...) 30 cm av ren fasa.(...) Han vill se flickorna svettas under sig. Spärra upp ögonen. Bita ihop tänderna. Och han väljer bara vita flickor. Då blir det ännu mer tabu. En svart jätte som ränner den djupt, DJUPT i en liten, söt vit flicka - han älskar känslan. (...) 25 000 dollar till tjejen som gör bästa bakvägsligget. Och om de inte får pengarna - so what?!" (http://www.kvinnofronten.nu/FmP/samhallet.htm 081201).

Det är heller inte ovanligt att tvång skildras i pornografin, inte bara att de är okej att våldta eller utpressa om det är nödvändigt för att få sex, utan också att det är attraktivt i sig, och gör sexualiteten bättre. 54 % av baksidestexterna har ord som handlar om våld, tvång och hot, medan 32 % har ord som handlar om att lura och övertala. Baksidestexten till Magisterns lilla flicka säger "De söta tjejerna kanske inte alls vill ligga med gammelgubben, men ska dom få gå kvar [på skolan där han är lärare] så måste dom". (http://www.kvinnofronten.nu/FmP/politiker.htm 081201)

Det är möjligt att det finns pornografi som är mer jämlik, men eftersom dessa grova skildringar är så pass vanliga, medan det är socialt och massmedialt självmord att säga liknande saker i andra sammanhang, så visar det att pornografi inte påverkar människor positivt.

Därför bör man av både kristna och humanitära skäl se pornografi som något dåligt, medan en avdramatisering av nakenheten både kan motverka pornografi, och medföra andra fördelar.

Läs även andra bloggares åsikter om nakenhet, pornografi, bibeln, slöja, sociala normer, objektifiering, nudism, gemensamma omklädningsrum, jämlikhet