En enkel uträkning

Om man inte gör något åt bostadsbristen i Stockholm, kommer det att kosta 33 miljarder kronor per år i 20 år.
Förbifart Stockholm kostar 61 miljarder kronor att bygga.
Det kommer högt räknat att kosta 20 miljarder kronor att bygga en replika av Petronas Twin Towers.

En replika av otroligt vackra Petronas Twin Towers skulle försköna Stockholm avsevärt och vad viktigare är lösa problemet med bostadsbristen. Lägg därför planerna på Förbifart Stockholm på is. Ta 20 miljarder av de kronor som skulle ha lagts på den och bygg Petronas Twin Towers med lägenheter. Året därpå har pengarna tjänats igen med råge och ytterligare pengar kommer. Bygg eventuellt förbifarten senare.

Läs även andra bloggares åsikter om hemlöshet, bostadsbrist, nationalekonomi, Förbifart Stockholm, arbetstillfällen, turism, turistnäring, Petronas Twin Towers

Autismbrist, viktigt att höja medvetenheten

Immanuel Brändemo har skrivit en väldigt viktig text om människor med autismbrist och hur den påverkar dem och människor i deras närhet, både människor med och utan autismbrist. Autismbrist påverkar stämningen på arbetsplatser, och därmed indirekt arbetsmarknaden. Det kan också leda till att människor inte får vård. Om människor med autismbrist hade lärt sig att hantera den bättre, hade samhället sett bättre ut.

Läs Brändemos text här. Tillverka gärna bandet han nämner i samma text, alternativt dela hans text på Facebook eller liknande sociala medier. Han nämner ögonkontakt, men andra symptom kan vara att insistera på handslag, kramar eller småprat.

Ett fall i Trollhättan visar på vad autismbrist kan leda till. "I grunden kan mycket lösas lokalt, men ytterst sett är det arbetsgivaren som leder och fördelar arbetet. Denne måste kunna ställa krav så att man hälsar på ett sådant sätt så att det inte upplevs som kränkande" säger Erik Ullenhag till Dagen. Nog borde det också vara rimligt att en chef kan påtala för en anställd att denne lider av autismbrist och fråga om denne kan tänka sig KBT?

UPPDATERING: Frågan är om autismbrist behandlas bättre i Danmark eller om människor med autismbrist har tvingats att finna sig för att det är svårt att hitta censorer. Oavsett vilket så finns det en censor som i åtta år har kunnat få uppdrag utan att ta kvinnor i handen. Även i Danmark finns det dock människor med grav autismbrist i maktpositioner. "Tänk att vi har kommit till en punkt där exempelvis censorer inte accepterar fullständigt vanliga normer och värderingar som finns här i Danmark" säger en av dem, enligt Svenska Dagbladet. Det finns även svenskar med ett avslappnat förhållningssätt till sociala koder.


Läs även andra bloggares åsikter om autism, autismbrist, aspergers, funktionshinder, psykiska funktionshinder, neuropsykiatriska funktionshinder, npf, religion, sociala normer, sociala koder, arbetsmarknaden, diskriminering, krav på arbetstagare, ams, kramar, handslag, handskakning, småprat, socialisera, arbetsmiljö, handskakningsdomen, invandrare, religionsfrihet, mänskliga rättigheter, jämlikhet, jämställdhet, arbetsmiljö, flexibilitet

Varför nämner ingen arbetsgivaren?

Några argument som nämns till försvar för kvoterad/individualiserad föräldraförsäkring är att sociala normer tvingar kvinnan att ta större delen av föräldraledigheten, samt att arbetsgivare undviker att anställa fertila kvinnor då de kommer att vara hemma mer. Det kan mycket väl vara sant, både det ena och det andra. Sedan kan man argumentera emot de ståndpunkterna.

En aspekt som som alla verkar glömma är arbetsgivarens situation. Även om vi antar att alla kvinnor som tar ut större delen av FF och alla män som låter dem göra det, gör det frivilligt, och även om vi antar att ingen arbetsgivare väljer bort en kvinna av rädsla för att hon ska ta ut mycket föräldraledighet, så är det helt enkelt inte rättvist att den ena arbetsgivaren ska behöva hitta vikarier för 420 dagar, medan den andre bara ska ha det problemet för 60 dagar.

För en stor arbetsgivare jämnar det ut sig, då det inte är statistiskt troligt att väldigt många tar större delen av ledigheten och då det alltid finns någon som kan jobba över. För en småföretagare kan det vara ett gissel om det blir så att de flesta är borta mycket. Jag tillhör ett parti som brukar ta upp argument liknande detta när man pratar om las och om sjuklöneansvar, men vad gäller föräldraledighet har jag inte ens hört det från andra centerpartister.

Att föra över ledighet bör enbart vara tillåtet om arbetsgivaren godkänner det eller det finns speciella skäl, exempelvis sådana som nämns i dagens DN. Jag har utvecklat detta i ett tidigare inlägg.

Uppdatering: Det här blogginlägget fungerar också som svar på artikeln som är med i Dagen idag 3/10. "Oturligt" nog för Amanda Agestav, har Dagen i samma nummer en nyhet om att jämställdhet, i form av exempelvis lika ansvar för barnen, stärker kärnfamiljen (den där som Kristdemokraterna brukar vilja värna) och minskar risken för skilsmässa.

Läs även andra bloggares åsikter om barnuppfostran, vardagsmakt, statlig styrning, jämlikhet, jämställdhet, föräldraskap, föräldrapenning, delad föräldrapenning, kvoterad föräldrapenning, individuell föräldrapenning, arbetsmarknanden, småföretag, sociala normer, Centerpartiet

Handskakningsdomen

I förra veckan var det en debatt om religionsfrihet, rapporterar Dagen.

"Humanisternas ordförande och kvällens moderator Christer Sturmark lyfte exemplet på det uppmärksammade handskakningsmålet, då en muslimsk man tilldömdes skadestånd för att han fått a-kassan indragen efter att han vägrat ta en kvinnlig företagsledare i hand.

 Domen har tidigare försvarats av riksdagsledamoten Tuve Skånberg (Kd), men inför frågan om han skulle försvara någons rätt att – av religiösa skäl - inte hälsa på en person av annan hudfärg, blev svaret nej."

För det första tycker jag att det är fel att hävda att handskakningsdomen handlar om religionsfrihet. Det handlar om att någon som vill ha ett jobb och är beredd att göra det bra, får indragen a-kassa för ett smärre etikettsbrott. Att söka arbete borde handla om att övertyga om att man vill ha jobbet och har intention och förmåga att göra det bra. Dessutom finns det prejudikat på att man till och med kan säga rent ut till en arbetsgivare att man inte vill ha jobbet, utan att för den skull förlora a-kassan.

För det andra håller inte jämförelsen med att vägra ta svarta i hand. Som jag sade när jag träffade Christer Sturmark i Linköping, så håller den jämförelsen enbart om det rör sig om en bisexuell vit människa som vägrar att ta svarta i hand, då hen enbart tänder på svarta, och inte vill bli sexuellt frestad. Det må vara nojigt, men inte förtryckande.

Några jämförelser:

1. Mördare och våldtäktsmän får mat i fängelset, utan att behöva betala den själva. Dessutom får de massor av andra saker (kabel-tv, terapi) på statens bekostnad. Varför ska man behöva riskera att svälta ihjäl om man vägrar ta en kvinna i hand, men inte om man mördar någon? Är vägran att skaka hand värre än mord?

2. När man har begått ett brott, får man en prick i polisregistret. Ska folk med prick i polisregistret, som ju själva har valt att begå brottet, få a-kassa eller soc? Man har ju gjort sig svår på arbetsmarknaden. Jag skulle tro att de flesta hellre anställer någon som artigt avböjer att ta i hand, än någon som har en prick för att ha bestulit, svindlat eller trakasserat någon.

3. Tänk om någon begår ett brott som inte går att betrakta som civil olydnad och sedan försvarar brottet. Kanske en kille tafsar på ett flertal tjejer (klämmer på bröst, stjärt, slida). När han sedan blir anmäld och fälld, skriver han, under sitt riktiga namn, ett blogginlägg som heter "jävla fittor" där han skriver hur dumma i huvudet tjejerna är som anmäler en sådan småsak. Den här killens blogg är det första man får upp om man googlar hans namn. Överst på hans blogg finns en widget som heter "populära inlägg", där "jävla fittor"-inlägget är det mest lästa. Ska han få a-kassa eller soc även om han vägrar ta bort inlägget?

4. Får man ha en blogg där man berättar att man ofta åker skidor (stor risk för benbrott, där arbetsgivaren får betala sjuklön)?

5. Christer Sturmark hävdade när han var i Linköping att om någon hade varit medicinskt förhindrad att ta i hand, hade hen sjukskrivits eller fått KBT. Han nämnde dock inget exempel på det. Detta är inte en teoretisk fråga. Vissa med Aspergers har så svårt för kroppskontakt att de inte ens kan ta i hand utan att känna obehag. KBT hjälper inte, då det inte är en fobi. Det skulle självklart stämma dåligt med Alliansens arbetslinje att en fullt arbetsför människa sjukskrivs för ett etikettsbrott. Andra med Aspergers undviker ögonkontakt. Ytterligare andra är tystlåtna och har svårt för småprat. Varför bör man inte fokusera på dessa människors arbetsförmåga? Arbetsförmedlingar och arbetsplatser ska vara just arbetsförmedlingar och arbetsplatser, inte kontaktförmedlingar eller vänskapsförmedlingar. Hade den här muslimen inte fått sin a-kassa, hade det slagit mot oss aspergare också. Därefter kan man knappast motivera att någon ska få behålla soc om hen inte pratar om fotboll på fikarasten när andra gör det.

6. Tänk om någon erbjuds ett arbete som innehåller kundkontakter med Tyskland. I Tyskland bastar män och kvinnor gärna nakna tillsammans. Säg att man ofta kommer att behöva åka på affärsresor till Tyskland. Visserligen är det ingen tysk som kräver att man är med och bastar, men om man gör det måste man av hygieniska skäl vara naken. Däremot är det mycket "korridor"-förhandlande i bastun, så man hamnar utanför och missar tillfälle till inflytande om man inte är med i bastun. Därför kräver svenska arbetsgivaren att man bastar. Ska man förlora a-kassan om man inte kan lova chefen att man ska göra det?

Läs även andra bloggares åsikter om Christer Sturmark, handskakningsdomen, religionsfrihet, livsfrihet, Aspergers, a-kassa, arbetsmarknaden, sociala koder, arbetsförmedlingen, diskriminering

Vardagsmakt, att inte ha någon makt över när de anställda tar ledigt, enligt KD.

Kristdemokraterna har bestämt sig för att vara för ett avskaffande av de två pappa- och mammamånaderna. Dagen rapporterar om detta, och Dagens Nyheter har tagit in en debattartikel från Kd och ett svar från C-kvinnorna. Nyamko Sabuni har skrivit om saken i Aftonbladet.

Nu har Emma Henriksson skrivit en replik i frågan. Hon skriver "[v]i utgår från att de beslut som familjerna fattar, just vid sina köksbord, är de som är bäst för dem. Det är vardagsmakt – synnerligen modernt." Föräldraförsäkringen (FF) är en förmån som inte bara innebär pengar från staten, utan också att man har rätt att kräva ledighet från jobbet, utan att arbetsgivaren får invända mot att man tar över ledighet som skulle tillhöra den andre föräldern, och utan att arbetsgivaren har inflytande över när det passar att man tar ledigt. Det går väl bra för ett stort företag, där vissa anställda tar ut mer ledighet och andra tar mindre. Men, Emma, fråga småföretagaren med två kvinnliga anställda om hen känner vardagsmakt när hens anställda kan ta ut 480 dagar vardera per barn de får, utan att de ens behöver ta hänsyn till när det passar företaget att de tar ledigt, så får vi se vad du får för svar. Fråga en kvinna 20-25 år om hon tycker att hon får vardagsmakt över sitt liv när hon inte har makten att få ett jobb, för att arbetsgivare undviker att anställa kvinnor. KD tar bara hänsyn till en enda parts vardagsmakt, även när den inskränker andras.

När ett barn föds, finns det fem parter som är ansvariga för att barnet ska få tid med föräldrarna; barnets far, barnets mor, barnets fars arbetsgivare, barnets mors arbetsgivare och staten. De två förstnämnda har ansvar för att ta tid för barnet, arbetsgivarna har ansvar för att ge föräldrarna ledigt, staten har ansvar för att skjuta till pengar. Varför ska mamman ta större ansvar än pappan? För att hon har gått med på det, helt enkelt. Jag ser inget problem i att staten betalar för det. Varför ska mammans arbetsgivare ta större ansvar än pappans arbetsgivare? Samma sak där. Om arbetsgivaren går med på det, är det okej. Med nuvarande lagstiftning behöver en förälder inte sin arbetsgivares medgivande. Detta kan vara ett gissel för ett mindre företag. En bra lösning är att avskaffa pappa- och mammamånaderna, men enbart tillåta föräldrar att överföra ledighet om mottagande förälders arbetsgivare godkänner det.

Nu är det dock som KD säger, att det kan finnas skäl för en familj att låta endera föräldern ta ut större delen av FF. Därför är det inte så enkelt som jag skrev ovan. Men det kan också finnas starka skäl för en arbetsgivare att inte tillåta någon att ta större delen av FF. Det är enögt av KD att bara se ena sidan. En idé kan vara att tillåta att man för över ledighet om arbetsgivaren går med på det eller om man kan visa att barnet eller föräldrarna förlorar mer på lika uttag än arbetsgivaren på att de för över. Några exempel:

*En kvinna jobbar på ett småföretag. Hennes man driver ett småföretag utan anställda. Är mannen borta några månader, går kunderna någon annanstans, och kommer inte tillbaka senare heller. Det är jobbigt för kvinnans arbetsgivare att hon tar ut mycket ledighet, men mannens företag går omkull om hon inte gör det. Taskigt fall för kvinnans arbetsgivare. I det här fallet måste hon få ta ut det mesta.

*En kvinna jobbar på Volvo, hennes man på Ikea. De vill låta kvinnan ta ut större delen av FF, bara för att de vill ha det så. Det ska de inte få, både för att det är ojuste mot Volvo och för att C-kvinnorna har helt rätt i sin artikel, när de skriver "[s]å länge pappor bara tar ut 23 procent av föräldraledigheten och en tredjedel av vab-dagarna så kommer inte kvinnor att kunna konkurrera på arbetsmarknaden – vare sig de själva lever jämställda eller inte".

* Endera föräldern har ett psykiskt funktionshinder som gör denne olämplig att vara barnvakt ensam. I det fallet ska han eller hon få överlåta FF.

En annan reflektion jag gör, är att C-kvinnorna skriver "KD driver (DN Debatt 11/5) en omodern familjepolitik som begränsar familjepolitiken till kärnfamiljen. I dag lever över 20 procent av Sveriges barn i familjekonstellationer utöver kärnfamiljen. Det gäller ombildade familjer, bonusfamiljer, HBTQ-familjer och inte minst, ensamstående föräldrar". Sant, men det gäller dessvärre hela regeringen, då regeringen har drivit igenom jämställdhetsbonusen, en bonus som ensamstående mödrar är med och betalar via skattsedeln, men inte kan ta ut själva. En annan sak som visar att riskdag och regering inte inser att det finns annat än kärnfamiljer, är att en man inte kan få adoptera flickvännens barn utan att vara gifta. Detta även om barnets biologiska far har stuckit och han är den som i praktiken är barnets far. Inte ens om ett par med ett barn skiljer sig och det senare kommer fram att modern har varit otrogen och att barnet inte är hans, kan han få adoptera och fortsätta vara pappa till barnet. En ändring av den här lagen, innebär att bonuspappor kan adoptera och ta ut FF, vilket bidrar till jämnare uttag.

En tredje reflektion är att C-kvinnorna skriver att man får svar som man frågar, och att KD borde ha frågat "Vad är viktigast för dig – att du får bestämma själv kring köksbordet – även om beslutet leder till: • fler skilsmässor och separationer och barn som får pendla mellan föräldrar? • ökade samhällsekonomiska kostnader och minskad tillväxt för Sverige? • minskad kvinnofrid och mer våld mot kvinnor i nära relationer? • lägre löner och pensioner för kvinnor? • sämre hälsa bland samtliga individer inom familjekollektivet – pappor, mammor och barn?" Snacka om att vilja ha vinklade frågor. Självklart ställde KD frågan helt rätt när de frågade om familjer ska få bestämma själva. Det var det frågan gällde. Om man vill fråga hur folk ställer sig till djurförsök, ska man fråga "anser du att nuvarande lagar kring djurförsök är bra", inte "anser du att djur ska plågas i djurförsök" eller "anser du att sjuka människor ska hindras att bli friska, då man inte ska få forska fram mediciner". Avslutningsvis är det väldigt grovt att blanda in hustrumisshandel utan att backa upp det med tydliga forskningsresultat.

Läs även andra bloggares åsikter om feminism, kristdemokraterna, könsfrågor, föräldraförsäkring, föräldraledighet, jämställdhet, småföretag, arbetsmarknaden

Förtryck inte änkan och den faderlöse!

"Förtryck inte änkan och den faderlöse" (Sak 7:10, 2 Mos 22:22)

Centerpartiets stämma beslöt i dag att förkasta arbetsgruppens förslag att individualisera föräldraförsäkringen. Dessutom beslöt man att arbeta fram ett annat förslag gällande föräldraförsäkringen fram till stämman 2013. Bra! Både att de förkastade förslaget och att de ska komma med ett nytt.

Anledningen till att jag inledde med citatet att man inte ska förtrycka änkan och den faderlöse är att jag tänker på de barn vars fäder har stuckit, och inte tänker ta mer ansvar än att betala underhåll, och på de barn som har okänd fader. Det här förslaget hade missgynnat "änkan och den faderlöse". Att tala om försäkring är dessutom vilseledande. Försäkrad blir man mot något som man inte rår för (som sjukdom och arbetslöshet), medan föräldraskap vanligtvis är planerat. Den enda som inte rår för sin situation är barnet, och därför bör föräldraförsäkringen vara en försäkring att barnet ska få ett visst antal dagar av föräldrarnas tid. (Och just de graviditeter där fadern är okänd, är graviditeter som vanligen inte är planerade, så just de fall där man med rätta kan tala om försäkring även för modern, är de fall som missgynnar den försäkrade.)

Å andra sidan är många fattigpensionärer kvinnor som tagit ut för mycket föräldraledighet, och därför inte samlat tillräckligt med pensionspoäng. Därför står änkans intresse mot den faderlöses i detta fall.

Bra att partistyrelsen ska se över frågan en gång till, och jag hoppas att det nya förslaget kommer vara ett system som inte kommer att slå mot änkan eller den faderlöse.

Läs om jämställdhetsprogrammet som antogs på stämman.

Uppdatering: Jag kom att tänka på en grej. Sak 7:10 säger i sin helhet "Förtryck inte änkan och den faderlöse, invandraren och den fattige. Tänk inte ut onda planer mot varandra." (Bibel 2000). På stämman förkastades individualiseringen av Föräldraförsäkringen, "check" på änkan och den faderlösa, sedan antogs ett integrationsprogram, "check" på invandraren. Dessutom beslöts att verka för att utreda finansiering av framtidens välfärd, göra det lönsamt att gå från långvarigt bidrags- beroende, och ge samhällslön till permanent arbetsoförmögna, "check" på den fattige. Vad gäller "tänk inte ut onda planer mot varandra", så tror jag inte att de som röstade för individualiseringen, eller förlorade andra omröstningar, sitter och planerar hämndaktioner, så vi kan nog bocka av den punkten också. Där prickade de in hela Sak 7:10. Lite kul, tyckte jag.

Tidningar som skriver om beslutet:

Aftonbladet, Arbetarbladet, E24, Corren, Dagen, Dagens Nyheter, Göteborgsposten, Hallandsposten, Hallands Nyheter, Kuriren, Ltz, Metro, Nerikes Allehanda, Norrländska Socialdemokraten, Nyhetspressen, Östersundsposten, Smålandsposten, Sundsvalls Tidning, Svenska Dagbladet, Sveriges Radio, Sydsvenskan, Västebottenskuriren, Västerbottens Länstidning.

Läs även andra bloggares åsikter om föräldraförsäkringen, centerpartiet, välfärd, jämlikhet, ensamma mödrar

Flexiblare arbetsvillkor kan lösa problemet

Detta har hänt:

Carin Jämtin har föreslagit att en muslimsk högtid ska bli allmän helgdag i Sverige. (1)
Helle Klein har gett sitt stöd till förslaget. (källa)

Abd al Haqq Kielan (ordförande, Svensk islamisk samling) har sagt att det vore en oerhörd landvinning. Christer Sturmark (ordförande, Humanisterna) har sagt att en bättre lösning vore att ge alla en pott av helgdagar. Lennart Molin (ordförande, Sveriges kristna råd) har sagt att det i alla fall borde utredas om en pott är den bästa lösningen. Abd al Haqq Kielan tycker inte att en pott är en bra lösning, då det inte ger arbetsgivaren en chans, och därmed inte är bra för samhällsekonomin. (källa)

Carin Jämtin har sedan tagit tillbaka förslaget. (2)

Peter Weiderud har gjort ett utspel liknande Carin jämtins. (källa)

Elisabeth Sandlund har kommenterat Peter Weideruds utspel. (källa)

Jag har förståelse för att det finns de som vill vara lediga andra dagar än vad majoritetssamhället vill, och samtidigt har Kielan helt rätt i att det kan leda till en ohållbar situation för arbetsgivaren. Lösningen är att varje arbetsplats bestämmer själv vilka villkor som gäller där. På vissa arbetsplatser fungerar det inte att någon vill jobba när inte de andra vill det, exempelvis en affär som har stängt på helgdagar, eller en fabrik där bara två personer vill arbeta på julafton. Då hjälper det inte att den som vill vara ledig på eid il-fitr, kan jobba på julen i stället. På andra arbetsplatser är det däremot ett gissel att det finns dagar då alla vill vara lediga, fast verksamheten måste fortgå. Här är ett exempel på det.

Därför bör varje arbetsplats själv kunna bestämma hur de vill lägga upp ledigheten. På de arbetsplatser där det är bra att folk är lediga på olika dagar, blir det inte ett problem att någon vill vara ledig på en muslimsk dag. Däremot ska inte en affär behöva pussla med en massa olika ledigheter.

Sedan kan det finnas företag där de vill att alla ska vara lediga på samma dagar, men inte på de konventionella. Då ska det också vara okej. Om en privatperson öppnar en butik utan anställda, kan denne givetvis välja att ha öppet under storhelger, och ha stängt andra dagar (exempelvis eid il-fitr, jom kippur, lövhyddohögtiden, internationella kvinnodagen, internationella mansdagen, Aspergerdagen, semmeldagen, alla hjärtans dag, FN-dagen, ortodoxa påsken eller den egna födelsedagen). Detta kan vara antingen för att innehavaren vill fira de dagarna, eller för att det är lönsamt att ha öppet när andra butiker inte konkurrerar, eller för att kunna handla när andra affärer har öppet. Om butiken sedan går bra, så att ägaren behöver anställa, bör han eller hon ha rätt att även fortsättningsvis ha helg på samma dagar som innan, utan att behöva betala ob för det. Den som vill vara ledig över jul, kan söka sig till en sådan arbetsgivare. Den som vill vara ledig på lövhyddohögtiden eller alla hjärtans dag, kan hitta en sådan arbetsgivare, eller starta eget.

Ta därför bort alla röda dagar, och ge i stället arbetsgivaren en pott på 13 dagar att göra röda.

1. SvD Exp DN

2. Dagen DN SvD Metro GP NSD ÖP

I morgon demonstrerar jag mot mitt eget parti

I morgon deltar jag i Påskuppropets demonstrationer mot utförsäkringspolitiken.

Jag anser att det fanns ett behov att ändra sjukförsäkringspolitiken, och att intentionerna med utförsäkringspolitiken var goda. Jag trodde länge att regeringen skulle komma att styra upp sådana som uppenbarligen blivit utförsäkrade felaktigt. Nu har det gått en lång tid sedan media tog upp fall som Annika Holmquist, och regeringen har inte tagit tag i saken. Det var inte för att allvarligt sjuka människor ska stå utan mat på bordet som jag gick med i Centerpartiet, och det var inte därför jag från början var positiv till utförsäkringarna.

Rent principiellt kan man konstatera att många människor uppenbarligen har blivit sjukförsäkrade lättvindigt, och att det var nödvändigt att utreda vilka som verkligen behövde vara sjukskrivna. Även den socialdemokratiska regeringen ansåg 2003 att det var märkligt att ett av världens friskaste folk var ett av världens mest sjukskrivna, enligt Dagens Nyheter. Arbetsförmedlingen har använt sjukförsäkringen för att frisera statistiken över arbetslösa, och för att kunna hävda att det inte är deras fel att inte fler får jobb. Detta är något jag personligen har erfarenhet av, då Arbetsförmedlingen försökte få mig sjukförsäkrad, men jag vägrade acceptera sjukförsäkringen:

2003 hade jag praktik på en arbetsplats, och hade väldigt lite arbetsuppgifter. Det stod klart att jag inte skulle kunna få ett jobb där. Chefen och mina handläggare hade haft ett samtal där jag inte var närvarande. Sedan hade jag ett uppföljningssamtal med mina handläggare. De frågade om jag pratat med chefen om varför jag inte fått jobb. Jag sade att det var brist på arbetsuppgifter. Då sade den ena handläggaren:

-Tog han upp något om svårigheterna med de andra anställda?
-Nej.
-Du hade kunnat få jobb där, och inte behövt komma dit de gånger det inte var så mycket att göra, men de andra tyckte att det var jobbigt att ha dig där. Du satt tyst vid fikaborden på kafferasterna, och du ville vara på ditt rum ganska mycket.

Eftersom jag har Aspergers, vilket är orsaken till att jag är inåtvänd och inte alltid är bekväm med småprat, ansåg mina handläggare att jag borde sjukförsäkras enbart på grund av detta. Jag tyckte att det är helt att sjukförsäkra någon som är fullt arbetsför, enbart för att han eller hon inte är social, så jag anmälde min praktikplats för diskriminering på grund av funktionshinder. Chefen hävdade i sitt svar att han inte alls hade sagt att min personlighet hade något som helst med anställning att göra. Han hade bara nämnt det för att mina handläggare skulle veta hur jag fungerade ihop med andra. Jag insåg med en gång att han talade sanning, dels utifrån att jag inte hade känt av på arbetsplatsen att de andra skulle ha upplevt mig som jobbig, och dels för att jag i princip inte hade haft några arbetsuppgifter alls sista veckorna på praktiken, inte ens så att det skulle räcka till en halvtidstjänst. Jag gav ett svar till HO där jag förklarade att missförståndet i så fall hade skett mellan chefen och handläggarna. Handläggarna förnekade att de hade sagt det de hade sagt, och hävdade att de bara hade nämnt det här som något jag skulle tänka på i kommande kontakter med arbetsgivare. Varför de hade föreslagit sjukförsäkring förklarade de inte. (Vill du läsa hela anmälan kan den beställas från Riksarkivet. Den har diarienummer HO 299/2003.)

Hade jag inte känt till att man kan HO-anmäla, eller inte orkat göra det, hade jag förmodligen inte orkat ta strid mot att bli sjukförsäkrad, och handläggarna hade säkert kunnat få en läkare att skriva ett intyg, och så hade jag blivit utförsäkrad senare.

Statistiken visar att andra har varit is situationer liknande min. Av de 6 685 personer som den 31/10 2010 utförsäkrats och inte återförsäkrats, hade 1 508 fått ett jobb, enligt Försäkringskassans rapport, med diarienummer 052245-2010. Det är mer än 20%. Visserligen var 706 av dem anställda med någon form av stöd, men det innebär att 802 hade vanliga jobb, vilket är mer än 10%. Detta innebär att arbetsförmedlingen haft större framgång med de utförsäkrade än med arbetslösa i allmänhet. Enligt Expressen får en till tre procent av dem som söker jobb via arbetsförmedlingen ett jobb. Det har visserligen gått något bättre för arbetslösa som fått jobbcoacher, men om man skulle "sjukförsäkra" ett antal slumpvis valda personer, och sedan utförsäkra dem senare, hade de förmodligen fått jobb i ungefär samma utsträckning som de i den här rapporten. (Och vad gäller dem som fått jobb med lönebidrag, är det dels billigare för staten, än att betala hela deras lön, och det är bättre för de utförsäkrades självkänsla.)

Jag skulle tro att av de som blivit utförsäkrade, är det en liten minoritet som direkt har myglat eller fuskat sig till sjukförsäkringen, och sedan är det många som faktiskt bör vara sjukförsäkrade, och också många som har fått sjukförsäkringen mer eller mindre påtvingad av Arbetsförmedlingen. Det tar på ens självförtroende om Arbetsförmedlingen säger till en att man inte duger något till, som är värt att betala för, och dessutom lär man inte få särskilt engagerad hjälp från en handläggare som egentligen vill sjukförsäkra en. Därför vore en lösning att ge de utförsäkrade a-kassa i två år, så att de som är felaktigt utförsäkrade har möjlighet att överklaga, och ha försörjning under tiden, och så att de som tvingats till sjukförsäkring har en grundtrygghet som kompensation.

Det allra bästa är ändå att ha en allmän a-kassa. Dels för att det finns människor som på grund av funktionshinder kan ha svårare att få anställning, men som det inte är omöjligt för. Då måste Arbetsförmedlingen antingen ge upp helt och hållet, eller så måste de personerna sälja allt de äger innan de får socialstöd. Bättre att de får a-kassa, och kan söka arbete samtidigt. Dessutom är det bra för de ungdomar som inte har kommit in på arbetsmarknaden. Jag anser att Staffan Danielsson har skrivit väldigt klokt om allmän a-kassa.

Läs även andra bloggares åsikter om påskupproret, påskuppropet, utförsäkring, a-kassa, allmän a-kassa, arbetsförmedlingen, arbetsmarknaden