I morgon demonstrerar jag mot mitt eget parti

I morgon deltar jag i Påskuppropets demonstrationer mot utförsäkringspolitiken.

Jag anser att det fanns ett behov att ändra sjukförsäkringspolitiken, och att intentionerna med utförsäkringspolitiken var goda. Jag trodde länge att regeringen skulle komma att styra upp sådana som uppenbarligen blivit utförsäkrade felaktigt. Nu har det gått en lång tid sedan media tog upp fall som Annika Holmquist, och regeringen har inte tagit tag i saken. Det var inte för att allvarligt sjuka människor ska stå utan mat på bordet som jag gick med i Centerpartiet, och det var inte därför jag från början var positiv till utförsäkringarna.

Rent principiellt kan man konstatera att många människor uppenbarligen har blivit sjukförsäkrade lättvindigt, och att det var nödvändigt att utreda vilka som verkligen behövde vara sjukskrivna. Även den socialdemokratiska regeringen ansåg 2003 att det var märkligt att ett av världens friskaste folk var ett av världens mest sjukskrivna, enligt Dagens Nyheter. Arbetsförmedlingen har använt sjukförsäkringen för att frisera statistiken över arbetslösa, och för att kunna hävda att det inte är deras fel att inte fler får jobb. Detta är något jag personligen har erfarenhet av, då Arbetsförmedlingen försökte få mig sjukförsäkrad, men jag vägrade acceptera sjukförsäkringen:

2003 hade jag praktik på en arbetsplats, och hade väldigt lite arbetsuppgifter. Det stod klart att jag inte skulle kunna få ett jobb där. Chefen och mina handläggare hade haft ett samtal där jag inte var närvarande. Sedan hade jag ett uppföljningssamtal med mina handläggare. De frågade om jag pratat med chefen om varför jag inte fått jobb. Jag sade att det var brist på arbetsuppgifter. Då sade den ena handläggaren:

-Tog han upp något om svårigheterna med de andra anställda?
-Nej.
-Du hade kunnat få jobb där, och inte behövt komma dit de gånger det inte var så mycket att göra, men de andra tyckte att det var jobbigt att ha dig där. Du satt tyst vid fikaborden på kafferasterna, och du ville vara på ditt rum ganska mycket.

Eftersom jag har Aspergers, vilket är orsaken till att jag är inåtvänd och inte alltid är bekväm med småprat, ansåg mina handläggare att jag borde sjukförsäkras enbart på grund av detta. Jag tyckte att det är helt att sjukförsäkra någon som är fullt arbetsför, enbart för att han eller hon inte är social, så jag anmälde min praktikplats för diskriminering på grund av funktionshinder. Chefen hävdade i sitt svar att han inte alls hade sagt att min personlighet hade något som helst med anställning att göra. Han hade bara nämnt det för att mina handläggare skulle veta hur jag fungerade ihop med andra. Jag insåg med en gång att han talade sanning, dels utifrån att jag inte hade känt av på arbetsplatsen att de andra skulle ha upplevt mig som jobbig, och dels för att jag i princip inte hade haft några arbetsuppgifter alls sista veckorna på praktiken, inte ens så att det skulle räcka till en halvtidstjänst. Jag gav ett svar till HO där jag förklarade att missförståndet i så fall hade skett mellan chefen och handläggarna. Handläggarna förnekade att de hade sagt det de hade sagt, och hävdade att de bara hade nämnt det här som något jag skulle tänka på i kommande kontakter med arbetsgivare. Varför de hade föreslagit sjukförsäkring förklarade de inte. (Vill du läsa hela anmälan kan den beställas från Riksarkivet. Den har diarienummer HO 299/2003.)

Hade jag inte känt till att man kan HO-anmäla, eller inte orkat göra det, hade jag förmodligen inte orkat ta strid mot att bli sjukförsäkrad, och handläggarna hade säkert kunnat få en läkare att skriva ett intyg, och så hade jag blivit utförsäkrad senare.

Statistiken visar att andra har varit is situationer liknande min. Av de 6 685 personer som den 31/10 2010 utförsäkrats och inte återförsäkrats, hade 1 508 fått ett jobb, enligt Försäkringskassans rapport, med diarienummer 052245-2010. Det är mer än 20%. Visserligen var 706 av dem anställda med någon form av stöd, men det innebär att 802 hade vanliga jobb, vilket är mer än 10%. Detta innebär att arbetsförmedlingen haft större framgång med de utförsäkrade än med arbetslösa i allmänhet. Enligt Expressen får en till tre procent av dem som söker jobb via arbetsförmedlingen ett jobb. Det har visserligen gått något bättre för arbetslösa som fått jobbcoacher, men om man skulle "sjukförsäkra" ett antal slumpvis valda personer, och sedan utförsäkra dem senare, hade de förmodligen fått jobb i ungefär samma utsträckning som de i den här rapporten. (Och vad gäller dem som fått jobb med lönebidrag, är det dels billigare för staten, än att betala hela deras lön, och det är bättre för de utförsäkrades självkänsla.)

Jag skulle tro att av de som blivit utförsäkrade, är det en liten minoritet som direkt har myglat eller fuskat sig till sjukförsäkringen, och sedan är det många som faktiskt bör vara sjukförsäkrade, och också många som har fått sjukförsäkringen mer eller mindre påtvingad av Arbetsförmedlingen. Det tar på ens självförtroende om Arbetsförmedlingen säger till en att man inte duger något till, som är värt att betala för, och dessutom lär man inte få särskilt engagerad hjälp från en handläggare som egentligen vill sjukförsäkra en. Därför vore en lösning att ge de utförsäkrade a-kassa i två år, så att de som är felaktigt utförsäkrade har möjlighet att överklaga, och ha försörjning under tiden, och så att de som tvingats till sjukförsäkring har en grundtrygghet som kompensation.

Det allra bästa är ändå att ha en allmän a-kassa. Dels för att det finns människor som på grund av funktionshinder kan ha svårare att få anställning, men som det inte är omöjligt för. Då måste Arbetsförmedlingen antingen ge upp helt och hållet, eller så måste de personerna sälja allt de äger innan de får socialstöd. Bättre att de får a-kassa, och kan söka arbete samtidigt. Dessutom är det bra för de ungdomar som inte har kommit in på arbetsmarknaden. Jag anser att Staffan Danielsson har skrivit väldigt klokt om allmän a-kassa.

Läs även andra bloggares åsikter om påskupproret, påskuppropet, utförsäkring, a-kassa, allmän a-kassa, arbetsförmedlingen, arbetsmarknaden

Men vad handlar programmet om?

Dagen rapporterar att ett tv-program i USA ska heta Good Christian Bitches (goda kristna subbor). En kristen organisation i USA skriver enligt artikeln att kristna tydligen är den grupp som man får säga vad som helst om. Det hade inte ansetts okej att kalla ett program "goda muslimska/judiska/svarta subbor". Jag håller med om det, men varför nämner inte artikeln vad det är för program? Är det en komedi, eller är det en dokumentärserie? Det hade varit intressant i sammanhanget att få veta det.

Varför googlar människor "daniel giertz"?

Jag har sett i statistiken över vilka som besöker den här bloggen att det är 23 personer som hittat min blogg genom att googla [daniel giertz], varav 5 den senaste månaden. Vilka är alla dessa som googlar mitt namn? Jag söker inga jobb just nu. Är det någon annan som heter som jag, som nyss har skickat ut en massa cv-n eller är det vänner till mig som googlar för nöjes skull? Hittade du den här bloggen genom att googla [daniel giertz], så skriv gärna i kommentarsfältet varför.

Att begära att flyktingar ska ha ID-handlingar

"Sverige beviljar bara asylansökningar från personer som kan bevisa sin identitet. Det har lett till att bland annat somaliska flyktingfamiljer inte kan få hit sina små barn, som saknar pass eller annan ID-handling." skriver Dagen i dag. Hur ska den som är förföljd av myndigheterna få tag på identitetshandlingar från myndigheterna? Må vara att man kan ha skaffat sina handlingar innan man gjorde uppror eller innan myndigheterna fick reda på att man är kristen eller homosexuell, men för många är det som att fången förväntas be fångvaktaren om nyckeln ut ur fängelset.

Viktig ändring på Facebook

Det “Nya Facebook” har en standardinställning för nyhetsflödet som automatiskt är inställt att visa ENBART inlägg från människor du nyligen interagerat med eller interagerat mest med (vilket borde vara begränsat till de sista veckorna precis innan människor började byta till den nya profilen). Så, med andra ord, för både affärs- och personliga sidor, om inte vänner/fans har kommenterat något av dina inlägg inom dessa veckor och vice versa – är du nu osynlig för dem och de är osynliga för dig!!

HÄR ÄR FIXEN: Rulla ner till botten av nyhetsflödet på startsidan och klicka på “Redigeringsinställningar”, klicka nu på ”Visa inlägg av” och ändra inställningen till ”Alla dina vänner och sidor”.

Och en sak till: När du är inloggad på FB, titta på url-adressen (längst upp till vänster i adressfältet). Om du kan se http: istället för https: - då har du inte en säker inloggning - och kan bli hackad. Gå till Konto / kontoinställningar/ kontosäkerhet och klicka i 'säker anslutning https'.


Läs även andra bloggares åsikter om Facebook

Angående invandringspolitik

Det här inlägget tyckte jag var tänkvärt.

Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokraterna, invandringspolitik, invandrare, svenska seder, satir, Familjeliv

Fjärde dagen på feministveckan

Nu har det gått fyra dagar på feministveckan. Hur har det sett ut hittills för min del?

Måndag: Torgmöte Jag hade ärende in till staden i alla fall, och tänkte höra torgmötet. Var på Lilla torget 15.00, och ingen var där. Tänkte att jag skulle gå till Trädgårdstorget och Stora torget, för att se om jag blandat ihop vilket torg det var. Sagt och gjort. Inget resultat. Tillbaka till Lilla torget. Fortfarande tomt. Gick in på Gyllen och ringde en vän inom Vänsterpartiet. Inget svar. Fram med datorn, för att se om jag tagit fel på torg i alla fall. Det hade jag inte. Kom på att de kanske stod därute nu, fast jag inte hörde dem. Gick ut. Där stod de. Torgmötet bestod i att de delade ut kaffe. Gick fram och sade hej, och fick info om övriga veckan.

Tisdag: Debatt mellan KDU och Ung Vänster. På tisdagskvällar går jag vanligen till husförsamling. Jag upptäckte i början av terminen att det skulle vara hemma hos mig på tisdag vecka 48. Jag övervägde då att byta dag med någon annan i gruppen, men tänkte att jag i stället kunde ta gruppen till den här kvällen (visste inte exakt vad som skulle hända på tisdagkvällen), och sedan fixa någon lokal i staden att gå till för att prata om det. Det stod inget schema på feministveckans hemsida. Jag väntade länge på det, innan jag ringde min kontakt i Vänsterpartiet. Hon visste inte hur schemat skulle vara, men skulle höra sig för. Inte långt senare hade de lagt upp ett preliminärt schema på hemsidan, men det stod bara att filmsalen var bokad på tisdagkvällen, inte vad som skulle hända. Jag väntade på att det skulle komma upp, men det gjorde det inte förrän i vecka 47, då det stod att det skulle vara debatt. Jag tyckte att det var lite synd, när jag nu tänkte ta dit husförsamlingen. En föreläsning hade varit bättre att ta dem till. (Vi har regeln i husförsamlingen att den som vi är hos, bestämmer om vi ska frångå att prata om senaste predikan, och prata om något annat i stället, men jag hade ändå tänkt fråga vad folk ville.) Politiska debatter har man hört så mycket under ett valår. En föreläsning hade kunnat ta upp saker de inte hade tänkt på förut. Mina alternativ var: 1) Ta folk till debatten i alla fall. 2) Höra med gruppen om de ville byta dag, och gå på torsdag. 3) Byta dag med någon, och droppa husförsamlingen. 4) Ge upp, och bara ha vanlig gång.

Jag kände att jag inte kunde föreslå en feministisk föreläsning, utan att kunna säga vem som skulle tala, och om vad. Jag skickade sms till min vän och frågade om hon visste, och vem jag annars skulle fråga. Inget svar. Jag skrev på Facebook-evenemanget. Inget svar. (De är för övrigt hopplösa på att kolla sitt evenemang. En tjej har frågat vilken film som går på fredag, och inte fått svar. ) Jag frågade sedan på torgmötet, och fick reda på att det skulle vara någon från universitetet som skulle tala om genusfrågor. Då jag inte fick reda på det förrän dagen innan, var det ändå för sent att ändra på något, så jag hade traditionell husförsamling hos mig helt enkelt. Trist att missa debatten, men inte mycket att göra åt.

Onsdag: Programmet enbart öppet för kvinnor.

Torsdag: Föreläsning. Jag kom dit 18.00, och ingen talare var där. Väntade 20 minuter, innan jag gick upp och kollade om något var på gång. Såg inget. Gick ner. Efter ett tag hade någon annan som också väntade på föreläsningen gått upp, och fått beskedet att talarna varit där vid 17-tiden, gått därifrån, och sedan inte dykt upp. Ingen visste hur länge det skulle dröja innan de kom. Alla gick upp och fikade. Jag gav upp vid 20-tiden. Tur att jag inte tog husförsamlingen till detta.

Det är i och för sig inte något konstigt att någon från ett alliansparti skriver negativt om Vänsterpartiet, men då handlar det vanligen om deras politik, inte om deras sätt att genomföra aktioner. (Jag gjorde det också här, även om jag kritiserade alla partier, inklusive mitt eget då.) Men faktum är att vad gäller humanitära ämnen, som feminism och antirasism, anser jag att de har ett bra engagemang, och blir därför lite trumpen om de sköter det dåligt. Just här har de skött mycket dåligt. De lägger upp schemat i sista stund. De svarar inte när man kontaktar dem. De kollar inte sitt FB-evenemang, och ser om de fått frågor. Att talaren bara inte dyker upp kan de inte rå för, men då borde de gått ner självmant och talat om vad som hänt. Om någon från arrangörerna läser det här, hoppas jag att ni tar det som en komplimang att jag bryr mig tillräckligt mycket för att bli arg. Jag uppskattar att ni ordnar den här veckan.

Läs även andra bloggares åsikter om vänsterpartiet, feminism, feministveckan, elsas hus, linköping, vecka 48, kdu