Välj Veronica Palm. Sverige behöver en stark opposition.

Nu har Socialdemokraterna avsatt en partiledare för andra gången på mindre än ett år. Jag tycker verkligen inte att Håkan Juholt har skött sig bra och jag gratulerar därför S till beslutet. Jag förstår inte varför de försöker få det till att han avgår frivilligt, då alla kan räkna ut att så inte är fallet. (Uppdatering 25/1: Nu erkänner de att VU tvingade honom att avgå.)

Peter Weiderud skriver idag om Socialdemokraternas vägval. Jag anser att S bör välja Veronica Palm. Jag kände henne ytligt när vi båda bodde i Linköping, och engagerade oss i den lokala Nej till EU-kampanjen. Jag har också följt hennes blogg ett drygt år nu. Hon är en väldigt sympatisk och varm människa, vilket kanske inte borde spela någon roll för ett partiledarskap egentligen, men i praktiken spelar det roll i kontakt med andra länder, näringslivet et.c. Jag delar inte hennes åsikt i allt (tack och lov, en person som jag delar åsikt med i allt eller ens i mycket, vore inte lämplig som partiledare för S), tycker att hennes och Socialdemokrat- ernas idéer om relativ fattigdom, är uppåt väggarna, men jag tycker samtidigt att det är bra att hon reagerar mot Alliansens katastrofalt dåliga sätt att sköta utförsäkringarna. Hon har också både erfarenhet av ett lågstatusyrke och av universitetsstudier och hon har engagerat sig för utsatta kvinnor och hemlösa. Därför är hon en lämplig kandidat.

Musikskiva

Diktbok

Artikel om nakenhet

Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, ny partiledare, Veronica Palm, relativ fattigdom

For the record, omskärelse är återkalleligt

I den här artikeln citerar Susanne Wigorts Yngvesson en debattartikel som påstår att omskärelse är oåterkallelig. Dessutom skriver hon "var är alla de judar och muslimer som i vuxen ålder klandrar sina föräldrar för att ha blivit omskurna".

Det här Youtube-klippet besvarar både påståendet och frågan. Vid 4:45 i klippet får vi möta en man som i vuxen ålder klandrar sina föräldrar för omskärelsen. Om han är eller har varit jude eller muslim låter vi vara osagt. Det är oväsentligt i sammanhanget. Dessutom har vi här en omskuren jude som i alla fall inte tycker att man ska omskära fler pojkar. Sedan vid 5:50 får vi se hur man återställer förhuden. Där faller argumentet att omskärelsen är oåterkallelig.

Läs mer.

Läs även andra bloggares åsikter om omskärelse

Johanneskyrkans lovsångsskiva

Fokus är på Gud. Samtidigt har vi med Psaltaren som grund försökt låta våra sånger och texter få präglas av vår erfarenhet. Vi kommer till Gud med tacksamhet, tro och tillbedjan men även med det som är stukat, svagt och syndfullt. Vi har ibland lite slarvigt sagt att lovsången måste få vara "skitig". Gud finns där vi faktiskt är och inte där vi borde vara.

Magnus Tunehag, grundare av Johanneskyrkan

Ovanstående text står i omslaget till Johanneskyrkans lovsångsskiva, som kom ut i somras. Med fraser som "jag stannar och tillber förundrad", "tröstlös grät jag, blev tröstad av dig", "vi vill komma inför Herren med tacksamhet", "skänk mig liv som du sagt", "jag vill bli mer lik dig", "allt jag vill är att komma nära men allt jag har är min brustna själ", "slå din arm omkring mig", "kom till min räddning" och "öppna våra händer för dit verk" lever skivan väldigt väl upp till det. Därför rekommenderar jag den med varm hand. Eftersom skivan redan har sålt i så många exemplar att den är finansierad, går allt man numera betalar för den oavkortat till församlingens sociala och evangeliserande verksamhet. Detta gäller enbart om man köper den från Johanneskyrkan. Köper du den från Johanneskyrkan kostar den 79:- för ett exemplar och 139:- för två. Köper du den från ett förlag kostar den mer än så och enbart 50:- går till församlingen. För att läsa mer om skivan, provlyssna och beställa, klickar du här.

Läs även andra bloggares åsikter om kristendom, musik, kristen musik, lovsång, lovsångsskivor, social verksamhet, evangelisation

Monarkin bör moderniseras

Frågan om monarki har återigen aktualiserats genom prinsessans förlovning.

Jag är väl medveten om både argumenten för och emot monarki. Å ena sidan är det en demokratisk princip att man inte ärver ett ämbete, inte ens ett ämbete som inte ger någon egentlig makt. Å andra sidan ger monarkin reklam åt Sverige (bevisligen, inte ens Republikanska föreningen förnekar detta), kungen är en enande symbol för Sverige (kan diskuteras) och det skulle kännas vemodigt om monarkin försvann (min högst personliga åsikt).

Vissa argumenterar också för att arvsmonarkin är gammal svensk tradition. Andra hävdar att monarkin är en kvarleva från den tid då Sverige var en diktatur. Båda dessa påståenden är sanningar med modifikation. Sverige har haft monarki sedan år 970 efter Kristus (enligt sidan 23 i Lars Lagerqvists Sverige och dess regenter under 1000 år, utgiven 1976, förutsatt att Wikipedia har rätt). Arvsmonarki har vi däremot bara haft sedan 1523 och kungen hade faktisk makt fram tills 1917 (Dagens Nyheter). Detta innebär:

1. att valkungadömet både är äldre än arvsmonarkin och är en tradition vi har haft längre (2076 kommer de att vara lika gamla om arvsmonarkin får vara kvar tills dess).

2. att kungen hade makt fram tills 1917, vilket inkluderade makt att benåda brottslingar. Om en kung var misshaglig efter 1523, kunde man prata med kronprinsen och få tillstånd att döda, fängsla eller landsförvisa kungen, så kunde man sedan benådas av den nye kungen.

Det är alltså bara sedan 1917 vi har haft kungar som inte kunnat avsättas alls med mindre de gifter sig fel eller förnekar den Augsburgska bekännelsen. Vi skulle alltså kunna återgå till någon form liknande den vi hade innan 1523 och fortfarande bevara svenska traditioner.

Jag har inget emot traditioner (exempelvis arvsmonarki) om folk vill ha dem, men det ska inte stå i lagen att man måste ha dem. Vi kan jämföra med julbocken i Gävle, julkrubban i Linköping och Vinterljus i Linköping. Det är tradition att man har dem, men det står inte i respektive kommunallagar att de ska finnas, utan det beslutas år från år. Så bör man göra med arvsmonarkin.

Man kan exempelvis ha ett system där regeringen utser en kung eller drottning på 20 år (då vi inte ens folkomröstar om vilka ministrar vi ska ha, eller ens om statsministern, ser jag ingen orsak att lägga pengar på folkomröstning om någon utan makt). När de 20 åren har gått eller monarken har dött, utser regeringen en ny regent. En riksdagsledamot kan rikta ett misstroendevotum mot monarken, men då ska det stå i misstroendevotumet vem man vill ha i stället och 261 ledamoter (75 %) måste rösta för, för att det ska gå igenom. Sedan är det helt okej om regeringen utser Carl XVI Gustav till nuvarande kung, omväljer honom tills han dör, sedan väljer kronprinsessan Victoria till drottning och sedan fortsätter så. Om och när folkopinionen pekar på att man vill ha någon med andra meriter än att vara den som ska väljas enligt successionsordningen, kan regeringen välja någon annan. Om och när opinonen svänger igen, kan man gå tillbaka till att välja från kungahuset. Regeringen kan också hoppa över folk i successionsordningen om man anser en viss tronföljare olämplig. Då hade vi exempelvis haft en utväg om kronprinsessans barn hade fötts med högfungerande autism eller Downs syndrom, eller blivit en "grönsak", vilket inte hände, så vitt vi vet nu (autism syns inte vid födseln). Med tanke på att stödet för republik ökat med 2% per år under 2000-talet och nu ligger på 30% och att ett antal tidningsredaktioner idag ifrågasatt monarkin på ledarplats, kommer frågan säkerligen att bli aktuell i framtiden.




Läs även andra bloggares åsikter om monarki, monarkin, tradition, traditioner, kungen, arvsmonarki, styrelseskick

Bra initiativ

Idag har Dagens Nyheter en debattartikel om att andra lärare än de som undervisar eleverna, ska bedöma och betygsätta dem. Även SVD skriver om saken. Borde ha ansetts som självklart från första början. Dessutom bör eleven vara anonym för den som sätter betyg. En lärare som betygsätter elever, betygsätter i viss mån även sig själv och skolan, och fördomar kan spela in.

- Rektorer pressar lärare att ge fördelaktiga betyg, enligt ordföranden för Lärarnas RiksFörbund.

- Man har gjort en studie i USA, där flera olika lärare fick rätta en och samma uppsats. Enda skillnaden var att vissa fick höra att uppsatsen skrivits av någon med ett White trash-namn, andra att de skrivits av någon med ett namn vanligt bland icke-Wasps, och andra att de skrivits av någon med ett namn som är vanligt i amerikanska medel- och överklassen. Den sistnämnda gruppen satte högre betyg än de andra två.

- Enligt Filippa Mannerheim var det en gymnasieklass på 32 elever, där många hade fått G för ingenting på högstadiet, och när Mannerheim gav 15 av dem IG (vilket hon hade belägg för att de skulle ha), kallade föräldrarna henne rasist och psykopat.

Anonyma tentor löser problemet med pressande rektorer, pressande elever och elevföräldrar, fördomar, fördomsanklagelser och curlingbetyg.

Uppdatering: Nu skriver även Rasmus Törnblom, Mattias Hallberg, utbildningsutskottet, Mikael Damberg, Carin Stenström och Stefan Caplan om saken.

Läs även andra bloggares åsikter om betyg, skolväsendet, lärare, fördomar

Transparens i alla seriösa aktörers intresse

Per Kågesson skriver i DN om kontroll av skattefinansierade privata aktörer. Det är givetvis välkommet. Om jag hade haft en privat vårdcentral som skött sig bra, hade jag givetvis oroats av Carema-skandalen, då detta skapar misstankar mot hela branschen. Eftersom jag inte hade velat förlora kunder, hade jag välkomnat externa granskningsprogram. Därför kommer det här säkert att lösa sig på något sätt.

Vi kan jämföra med religiösa organisationer i USA. Ideella organisationer är skattebefriade i Sverige och i USA, men de måste redovisa vad de gör med pengarna, så att skattemyndigheterna vet att de inte missbrukar systemet. Då USA har en väldigt stark religionsfrihet, behöver religiösa organisationer inte ens göra det. Detta skapar en möjlighet att ha allsköns ministries där mycket pengar går ner i de egna fickorna. Seriösa pastorer och organisationer ser för trovärdighetens skull till att det finns transparens, exempelvis genom att skicka redovisningar till Skatteverket fast de inte är skyldiga att göra det. (Se kapitel 4 i James Randis bok The Faith Healers, utgiven av Prometheus Books.) Andra åtgärder man kan ta, finns listade här.

Det är skillnad mellan vanvård av människor och vanvård av ekonomi, så det går inte att kopiera rakt av, men något motsvarande kommer säkerligen att ordnas här.

Följ ordväxlingen i ämnet, mellan Dagens Samhälle och Dagens Nyheter.

Jag vill fortfarande ha en värdig motståndare

I dag skriver Peter Weiderud på DN Debatt om hur Juholt ska hantera sitt Västertorpsgate. Min personliga åsikt är att S inte har råd med ett stolpskott till. De gick bakåt 2002, och förlorade 2006 till stor del på grund av att Göran Persson är en buffel. Tidigare har många slentrianröstat på S, men när det varit internationell kris, har S orättvist fått skulden för detta, och borgarna har vunnit. Sedan har borgarna, även det orättvist, fått skulden för att de inte kunnat trolla med knäna och ordna upp krisen. Därför har de bara suttit en mandatperiod per gång. När nu människor röstade borgerligt 2006 i protest mot Göran Persson, fick Alliansen en chans att visa sina visioner utan en kris, även om det blev kris senare, men här var folk mer medvetna om att det inte var regeringens fel. Sedan spelade säkerligen människors ovilja mot Mona Sahlin in i valresultatet 2010. Videor som denna florerade. Efter en buffel och en slarver som partiledare, har S inte råd att behålla Juholt. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen, välj Veronica Palm. Jag vill ha en värdig motståndare.

Uppdatering: Nu skriver även Erik Helmerson om saken.

För övrigt: S har nu ändrat sig om Rut. Jag skulle tro att Rut-frågan var de rödgrönas stora sänke 2010 (större än Mona Sahlin), medan utförsäkringarna var alliansens stora sänke. Får alliansen ordning på de utförsäkrades situation, och S får en bra partiledare, kan valrörelsen bli riktigt spännande 2014. Det kan också göra sitt till om Socialdemokraterna lyssnar på Stefan Stern och inte dömer ut lov (svensk språknorm säger att man inte skriver uttalbara förkortningar med stor bokstav och därför skriver jag inte LOV). Stefan Stern har fått ett svar på sin debattartikel nu.

Läs även andra bloggares åsikter om håkan juholt, Håkan borde Ju holt sig till reglerna, fifflande politiker, partiledare, socialdemokraterna, valrörelsen