Ska man belönas för att man kör bil?

"SvD skrev i helgen om hur få av dödsolyckorna som orsakas av ”skötsamma” förare som kör bältat, är nyktra och inte kör extremt mycket för snabbt" (SVD)

Därför vill NTF ordna ett lotteri bland bilförare som håller trafikreglerna (se länk ovan). Är det verkligen en bra idé? Enligt artikeln i helgen så drabbas laglydiga av mindre än fyra av tio dödsolyckor i trafiken. Jag antar att det betyder att det är mer än tre av tio. Omkring var tredje dödsolycka involverar alltså förare som har gjort allt rätt. Utöver detta förstör bilarna miljön. De enda helt miljövänliga bilarna är i nuläget biogasbilarna och om alla hade gått över till sådana, hade inte gasen räckt till alla. Dessutom sliter bilarna på vägarna. Om man som bilist alltså riskerar att ställa till med olyckor, förstör miljön och sliter på vägarna, när man kunde åkt kollektivt, cyklat eller gjort så många ärenden man kan samtidigt, ska man inte belönas för det, bara för att man i alla fall inte kör berusad eller olagligt fort.

Lotteriet ska finansieras av böter som fartkamerorna drar in. Borde inte de pengarna gå till att betala de skador som fortkörningen åsamkar?

Läs även andra bloggares åsikter om miljö, trafiksäkerhet, vägar, trafikregler, ekonomi

Stötande och ohållbar jämförelse

Hyckleri. Samtidigt som Sveriges ledande företrädare högtidlighöll Raoul Wallenbergs minne agerade de på ett helt annat sätt i riksdagens EU-nämnd. För att få igenom beslutet om att Sverige ansluter sig till EU:s nya finanspakt krävdes garantier och argumenterades helt på tvärs mot den solidaritet och osjälviskhet som Raoul Wallenbergs gärningar står för, skriver Carl B Hamilton.

Dagens Nyheter Debatt idag 00:50

Raoul Wallenberg gav sitt stöd till människor som riskerade att skickas till tortyrläger och gasas ihjäl, inte för något fel som de har gjort utan för att de hade en icke önskad etnicitet. Det är ett hån mot dem att jämställa dem med Grekland, som valt att köra sin ekonomi i botten genom exempelvis låg pensionsålder. Solidaritet är inte att skydda människor från sig själva. Det lär dessutom knappast bli färre kriser i EU-länderna om alla har en garanti att unionen går in och stöder en om man missköter sig.

Däremot är det hyckleri att hylla Raoul Wallenberg samtidigt som man försvarar nuvarande flyktingpolitik. Några exempel: 1 2 3 4 5

Läs även andra bloggares åsikter om Carl B Hamilton, invandring, Raoul Wallenberg, hyckleri

Välj Veronica Palm. Sverige behöver en stark opposition.

Nu har Socialdemokraterna avsatt en partiledare för andra gången på mindre än ett år. Jag tycker verkligen inte att Håkan Juholt har skött sig bra och jag gratulerar därför S till beslutet. Jag förstår inte varför de försöker få det till att han avgår frivilligt, då alla kan räkna ut att så inte är fallet. (Uppdatering 25/1: Nu erkänner de att VU tvingade honom att avgå.)

Peter Weiderud skriver idag om Socialdemokraternas vägval. Jag anser att S bör välja Veronica Palm. Jag kände henne ytligt när vi båda bodde i Linköping, och engagerade oss i den lokala Nej till EU-kampanjen. Jag har också följt hennes blogg ett drygt år nu. Hon är en väldigt sympatisk och varm människa, vilket kanske inte borde spela någon roll för ett partiledarskap egentligen, men i praktiken spelar det roll i kontakt med andra länder, näringslivet et.c. Jag delar inte hennes åsikt i allt (tack och lov, en person som jag delar åsikt med i allt eller ens i mycket, vore inte lämplig som partiledare för S), tycker att hennes och Socialdemokrat- ernas idéer om relativ fattigdom, är uppåt väggarna, men jag tycker samtidigt att det är bra att hon reagerar mot Alliansens katastrofalt dåliga sätt att sköta utförsäkringarna. Hon har också både erfarenhet av ett lågstatusyrke och av universitetsstudier och hon har engagerat sig för utsatta kvinnor och hemlösa. Därför är hon en lämplig kandidat.

Musikskiva

Diktbok

Artikel om nakenhet

Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, ny partiledare, Veronica Palm, relativ fattigdom

For the record, omskärelse är återkalleligt

I den här artikeln citerar Susanne Wigorts Yngvesson en debattartikel som påstår att omskärelse är oåterkallelig. Dessutom skriver hon "var är alla de judar och muslimer som i vuxen ålder klandrar sina föräldrar för att ha blivit omskurna".

Det här Youtube-klippet besvarar både påståendet och frågan. Vid 4:45 i klippet får vi möta en man som i vuxen ålder klandrar sina föräldrar för omskärelsen. Om han är eller har varit jude eller muslim låter vi vara osagt. Det är oväsentligt i sammanhanget. Dessutom har vi här en omskuren jude som i alla fall inte tycker att man ska omskära fler pojkar. Sedan vid 5:50 får vi se hur man återställer förhuden. Där faller argumentet att omskärelsen är oåterkallelig.

Läs mer.

Läs även andra bloggares åsikter om omskärelse

Johanneskyrkans lovsångsskiva

Fokus är på Gud. Samtidigt har vi med Psaltaren som grund försökt låta våra sånger och texter få präglas av vår erfarenhet. Vi kommer till Gud med tacksamhet, tro och tillbedjan men även med det som är stukat, svagt och syndfullt. Vi har ibland lite slarvigt sagt att lovsången måste få vara "skitig". Gud finns där vi faktiskt är och inte där vi borde vara.

Magnus Tunehag, grundare av Johanneskyrkan

Ovanstående text står i omslaget till Johanneskyrkans lovsångsskiva, som kom ut i somras. Med fraser som "jag stannar och tillber förundrad", "tröstlös grät jag, blev tröstad av dig", "vi vill komma inför Herren med tacksamhet", "skänk mig liv som du sagt", "jag vill bli mer lik dig", "allt jag vill är att komma nära men allt jag har är min brustna själ", "slå din arm omkring mig", "kom till min räddning" och "öppna våra händer för dit verk" lever skivan väldigt väl upp till det. Därför rekommenderar jag den med varm hand. Eftersom skivan redan har sålt i så många exemplar att den är finansierad, går allt man numera betalar för den oavkortat till församlingens sociala och evangeliserande verksamhet. Detta gäller enbart om man köper den från Johanneskyrkan. Köper du den från Johanneskyrkan kostar den 79:- för ett exemplar och 139:- för två. Köper du den från ett förlag kostar den mer än så och enbart 50:- går till församlingen. För att läsa mer om skivan, provlyssna och beställa, klickar du här.

Läs även andra bloggares åsikter om kristendom, musik, kristen musik, lovsång, lovsångsskivor, social verksamhet, evangelisation

Monarkin bör moderniseras

Frågan om monarki har återigen aktualiserats genom prinsessans förlovning.

Jag är väl medveten om både argumenten för och emot monarki. Å ena sidan är det en demokratisk princip att man inte ärver ett ämbete, inte ens ett ämbete som inte ger någon egentlig makt. Å andra sidan ger monarkin reklam åt Sverige (bevisligen, inte ens Republikanska föreningen förnekar detta), kungen är en enande symbol för Sverige (kan diskuteras) och det skulle kännas vemodigt om monarkin försvann (min högst personliga åsikt).

Vissa argumenterar också för att arvsmonarkin är gammal svensk tradition. Andra hävdar att monarkin är en kvarleva från den tid då Sverige var en diktatur. Båda dessa påståenden är sanningar med modifikation. Sverige har haft monarki sedan år 970 efter Kristus (enligt sidan 23 i Lars Lagerqvists Sverige och dess regenter under 1000 år, utgiven 1976, förutsatt att Wikipedia har rätt). Arvsmonarki har vi däremot bara haft sedan 1523 och kungen hade faktisk makt fram tills 1917 (Dagens Nyheter). Detta innebär:

1. att valkungadömet både är äldre än arvsmonarkin och är en tradition vi har haft längre (2076 kommer de att vara lika gamla om arvsmonarkin får vara kvar tills dess).

2. att kungen hade makt fram tills 1917, vilket inkluderade makt att benåda brottslingar. Om en kung var misshaglig efter 1523, kunde man prata med kronprinsen och få tillstånd att döda, fängsla eller landsförvisa kungen, så kunde man sedan benådas av den nye kungen.

Det är alltså bara sedan 1917 vi har haft kungar som inte kunnat avsättas alls med mindre de gifter sig fel eller förnekar den Augsburgska bekännelsen. Vi skulle alltså kunna återgå till någon form liknande den vi hade innan 1523 och fortfarande bevara svenska traditioner.

Jag har inget emot traditioner (exempelvis arvsmonarki) om folk vill ha dem, men det ska inte stå i lagen att man måste ha dem. Vi kan jämföra med julbocken i Gävle, julkrubban i Linköping och Vinterljus i Linköping. Det är tradition att man har dem, men det står inte i respektive kommunallagar att de ska finnas, utan det beslutas år från år. Så bör man göra med arvsmonarkin.

Man kan exempelvis ha ett system där regeringen utser en kung eller drottning på 20 år (då vi inte ens folkomröstar om vilka ministrar vi ska ha, eller ens om statsministern, ser jag ingen orsak att lägga pengar på folkomröstning om någon utan makt). När de 20 åren har gått eller monarken har dött, utser regeringen en ny regent. En riksdagsledamot kan rikta ett misstroendevotum mot monarken, men då ska det stå i misstroendevotumet vem man vill ha i stället och 261 ledamoter (75 %) måste rösta för, för att det ska gå igenom. Sedan är det helt okej om regeringen utser Carl XVI Gustav till nuvarande kung, omväljer honom tills han dör, sedan väljer kronprinsessan Victoria till drottning och sedan fortsätter så. Om och när folkopinionen pekar på att man vill ha någon med andra meriter än att vara den som ska väljas enligt successionsordningen, kan regeringen välja någon annan. Om och när opinonen svänger igen, kan man gå tillbaka till att välja från kungahuset. Regeringen kan också hoppa över folk i successionsordningen om man anser en viss tronföljare olämplig. Då hade vi exempelvis haft en utväg om kronprinsessans barn hade fötts med högfungerande autism eller Downs syndrom, eller blivit en "grönsak", vilket inte hände, så vitt vi vet nu (autism syns inte vid födseln). Med tanke på att stödet för republik ökat med 2% per år under 2000-talet och nu ligger på 30% och att ett antal tidningsredaktioner idag ifrågasatt monarkin på ledarplats, kommer frågan säkerligen att bli aktuell i framtiden.




Läs även andra bloggares åsikter om monarki, monarkin, tradition, traditioner, kungen, arvsmonarki, styrelseskick

Bra initiativ

Idag har Dagens Nyheter en debattartikel om att andra lärare än de som undervisar eleverna, ska bedöma och betygsätta dem. Även SVD skriver om saken. Borde ha ansetts som självklart från första början. Dessutom bör eleven vara anonym för den som sätter betyg. En lärare som betygsätter elever, betygsätter i viss mån även sig själv och skolan, och fördomar kan spela in.

- Rektorer pressar lärare att ge fördelaktiga betyg, enligt ordföranden för Lärarnas RiksFörbund.

- Man har gjort en studie i USA, där flera olika lärare fick rätta en och samma uppsats. Enda skillnaden var att vissa fick höra att uppsatsen skrivits av någon med ett White trash-namn, andra att de skrivits av någon med ett namn vanligt bland icke-Wasps, och andra att de skrivits av någon med ett namn som är vanligt i amerikanska medel- och överklassen. Den sistnämnda gruppen satte högre betyg än de andra två.

- Enligt Filippa Mannerheim var det en gymnasieklass på 32 elever, där många hade fått G för ingenting på högstadiet, och när Mannerheim gav 15 av dem IG (vilket hon hade belägg för att de skulle ha), kallade föräldrarna henne rasist och psykopat.

Anonyma tentor löser problemet med pressande rektorer, pressande elever och elevföräldrar, fördomar, fördomsanklagelser och curlingbetyg.

Uppdatering: Nu skriver även Rasmus Törnblom, Mattias Hallberg, utbildningsutskottet, Mikael Damberg, Carin Stenström och Stefan Caplan om saken.

Läs även andra bloggares åsikter om betyg, skolväsendet, lärare, fördomar